Förändring
Ibland förändras livet på ett sätt som man inte hade förväntat sig. Det har jag fått erfara på det värsta sätt man kan tänka sig när min son dog för 6 år sedan. Det har gjort att jag hanterar svårigheter på ett annat sätt. För det värsta har redan hänt.
Nåväl, den förändring som har drabbat mig nu är ändå inget jag tar med en klackspark. Jag håller masken, men är väldigt ledsen.
H och jag har separerat. Han vill inte leva med mig längre. Han vill ha mig som sin bästa vän enbart.
Men man kan inte tvinga någon annan att älska en. Så är det.
H är mitt livs stora kärlek, men jag förtjänar någon som älskar mig för den jag är. Någon som förstår att förälskelse går över i kärlek, omsorg och trygghet. En man som vill att jag ska må bra och känna mig värdefull. Som inte tar mig för given.
Jag trodde att det var H.
Men livet går ändå vidare. Jag vet att jag är en stark människa. Per aspera ad astra.
Du har helt rätt, du är värd någon som älskar dig för den du är. Precis som du säger, det värsta har redan hänt, att mista ett barn, ingen kan föreställa sig hur ont det gör. Jag brukar jämföra mig med en hög trasigt tegel, som aldrig kan bli helt igen.
Däremot finns det gott om män, att mista en man är ingenting mot att mista ett barn.
En man som är otrogen är just det, otrogen. Den mannen är inget att ha.
Vill du verkligen vara bästa vän med mannen som du älskar men som jag anser utnyttjar din kärlek?
Och vad är ett företag, det går alltid att ändra på, inget skäl att hålla fast vid någon som behandlar dig illa. Du vet säkert vad som är bäst för dig, och gör de rätta valen.
Lycka till med framtiden!
PS. Jag har vänner som bor på Nygatan i Vadstena.
Tack för din kommentar Elisabeth. När man är mitt i en process är det svårt att ha perspektiv. Just nu är mitt fokus att hitta balans mellan förnuft och känsla.
Det kommer att bli bra och min förhoppning är att jag träffar någon som respekterar mig och tycker om mig som jag är.
Nygatan är bara ett par kvarter bort.