Morgontankar
Tankarna har snurrat hela natten.
Är några månaders himlastormande kärlek värd den smärta och ångest jag känner nu?
Ja, tycker den som orsakat smärtan.
Nej, tycker jag som känner smärtan.
Förhoppningsvis ändrar jag mig.
Men just nu känns det som att jag kunde vara utan dessa underbara månader i kärleksrus.
Och det har verkligen varit ett kärleksrus.
Den djupaste kärlek och de mest omtumlande känslor jag upplevt i hela mitt liv.
Helt ärligt från båda.
Men den ena parten var inte klar med sitt förra förhållande.
Och nu är det jag som står där med skägget i brevlådan och känner mig lurad på konfekten.
Det gör ont att veta att jag är älskad, men att han älskar någon annan mer.
Hur ska jag läka? Hur ska jag kunna lita på någon igen?
Den kärlek jag känner går inte bara att stänga av.
hhur mår du idag? är inte hans x boende med den där karln längre?
Du skriver så klokt och så sant. Sådant som gör att jag tvekar att fullt ut gå in i något nytt. Vågar inte, orkar inte med det som hände hösten 2007 en gång till. I fall det skulle hända. Är det värt det så att säga?
Människan är bra konstig kan jag tycka många gånger. Men det är väl därför jag har svårt att förstå mig på vissa så kallade vänner, men även de som jag blivit mer förtjusta i än som vänner. Jag tar aldrig första steget just för rädslan att bli avvisad.
Kan du vänta på honom? Tror du att han någonsin blir klar med det gamla? Svårt, svårt… skickar stora kramar och hör av dig om du vill prata!