Jag drunknar

För 3 månader sedan visste jag inte att Kärleken fanns. Han betraktade mig på avstånd, men hade ännu inte tagit kontakt.
Jag längtade efter någon att älska, men var ändå tillfreds med livet. Glad och harmonisk.

Så dök han upp i mitt liv. Jag föll som en fura. Har aldrig upplevt så himlastormande kärlek.

Och nu är det nattsvart. Det känns som att jag drunknar.

Jag sugs ner i ett hål av nattsvart smärta.

Har jag huvudvärk tar jag en alvedon.  Bryter jag benet blir det gipsat.

Men hur gör jag med ett krossat hjärta?

Smärtan är så kraftig. Det gör ont både fysiskt och psykiskt. Det bränner i mig.

Jag vill bara lägga mig ner och dö.

Vad har jag gjort för ont för att må så här?

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
3 Responses
  1. sara mellberg skriver:

    <3<3<3

  2. Alice skriver:

    Vi er glad i deg <3 Tenk på alle menneskene rundt deg som er glad i deg og som betyr noe for deg <3 <3 <3

  3. Tofflan skriver:

    Jag vet inte varför du eller nån ska drabbas av sån här fruktansvärd sorg. Kanske är det för att lära sig bli en bättre människa. Men jag har alltid tyckt att du var en kanontjej sen jag började läsa hos dig.
    Jag har emellertid lärt mig att livet inte är rättvist. Det är aldrig rättvist. Några drabbas hårdare än andra, oftare. Somliga tycks flyta fram i en behaglig ström i livet.
    Jag har inga svar, Inna, men jag är övertygad om att du inte har gjort nåt ont. Somliga av oss ska bara lida lite.
    Många, många kramar och ha det kanon i Norge!!!

Leave a Reply to Alice Klicka här för att avbryta svar.

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>