Hur ska jag klara det?

Har suttit och jobbat nu.

Fixat och ordnat saker chefen har beställt.

Vanligtvis enkla saker har tagit en evighet. Tankarna bara far iväg och jag har så svårt att fokusera.

Men det gick att få ihop.

Så är det veckans lektioner som ska förberedas.

Att förbereda och skriva ner föreläsningsanteckningar och uppgifter är väl inget problem.

Men hur ska jag klara av att genomföra lektionerna???????

Mitt vanliga glada pratiga lyckliga jag är borta.

Kvar finns en ledsen sårbar människa som faller i tårar utan förvarning.

Vad är det att utsätta eleverna för?

Jag önskar jag hade ett mekaniskt jobb, där jag slapp hålla masken för andra. Där jag är en robot och bara utför.

Ge mig redskap att hantera denna outhärdliga smärta.

En smärta som förlamar både kropp och själ.

Jag känner mig som en spillra.

Du har krossat mitt hjärta.

Hur blir jag hel igen?

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
One Response
  1. Miriam skriver:

    Du behöver inte vara glad o pratig. Och om du kan undvika värsta gråtfloderna underlättar det nog för dig. Dina elever verkar känna dig väl så jag gissar att du kanske inte måste ha masken på?
    För övrigt finns det jobb som inte är mekaniska men för den delen inte kräver värsta masken, typ som mitt 😉
    Stor styrkekram!!

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>