2 veckor

Nu har det gått 2 veckor sedan chocken.

2 veckor sedan H ringde och sa att han måste göra slut med mig, eftersom hans kärlek till mig inte var lika stor som till hans ex. Han hade vaknat på morgonen och tänkte mer på henne än på mig, så därför var han tvungen att bryta. Hans hjärta tillhör henne.

För mig är det hela fortfarande obegripligt.

Men jag får acceptera hans val. Vad kan jag annat göra?

Jag har fortfarande inte fått något mer begripligt svar än att hans hjärta tillhör henne och att han tyvärr måste göra så här. Att det spelar  ingen roll hur mycket han svarar på mina frågor, för jag kommer bara att ha fler. Därför vill han inte ha kontakt med mig alls.

Det gör fruktansvärt ont och jag är ledsen hela tiden.

Man kan inte skruva av och på kärlek. I alla fall inte jag.

En del av mig hoppas att H är nöjd och mår bra över sitt val, men en del av mig önskar honom alla helvetets kval. Om han bara känner en bråkdel av min smärta blir jag nöjd.

Nu är jag hos världens finaste dotter. Min underbara prinsessa. Klok, vacker och stark <3

Så ikväll står jag ut med idol =)

Tur att jag har laptopen i knät och kan hänga på nätet…

Skriva av mig.

Tack och lov för bloggen , där jag kan älta och bearbeta vad jag känner.

Tack och lov för alla vänner som ger respons. Inte bara tröstar, utan kommer med kloka ord och konstruktiva förslag. Varje kommentar är betydelsefull. Om det så bara står kram eller NN var här. Utan er hade jag gått under dessa 2 veckorna.

Tack och lov att jag ska få träffa en terapeut på tisdag.

Då kan jag förhoppningsvis få redskap att läka.

Jag vill inte ha så här ont.

Jag vill att allt blir bra igen.