3 veckor

Nu har det gått 3 veckor.

3 veckor sedan mitt liv rasade samman.

Jag kämpar tappert med att hålla mig över ytan.

Sorgen och smärtan är förödande.

Men jag har bestämt att jag ska klara det här.

Jag hoppas att du plågas av dåligt samvete för att du skötte det så osnyggt och elakt.

Jag har bestämt att det här ska bli en bra dag.

Nattens mörka tankar ska skingras.

Min längtan efter dig ska jagas bort.

Finaste Christina skrev igår i sin blogg:

”Jag måste ju förstå att det går att fortsätta leva med och efter en grundlös sorg. Livet går obarmhärtigt vidare, vare sig du vill eller inte.”

Min sorg och förtvivlan kan inte jämföras med någon som fått sina barn mördade.

Men för mig är förlusten lika stor som om H hade dött. Den var så oväntad.

Ikväll är det personalfest. Jag fick en biljett till slut.

Jag skulle ju inte gå.

I en perfekt värld hade jag varit i Aska nu…

Men nu blir det fest med världens bästa kollegor och vänner.

Förfest hos Babs. Mat, vin och förhoppningsvis skratt.

Kanske lite dans  innan chefen och jag tar sista bussen hem.

Det här SKA bli en bra dag.