Berörd

Det har varit en omtumlande idag.

Många tankar.

Ord som kommit till mig.

Både snälla och brutala.

Men det mest omtänksamma var telefonsamtalet från min farbror.

Det har varit kärvt mellan min pappa och min farbror sen min farmor dog.

Men jag har hela tiden haft kontakt med min farbror, faster och kusiner, helt öppet. Pappa har aldrig haft något att invända mot det.

Nåväl, min pappa och min farbror har hittat tillbaka till varandra nu och det känns så bra. Pappa sliter som ett djur för att ta hand om mamma och sjukvården har svikit så oerhört. Det har gått över 2 år sedan hennes stroke och hon har fortfarande inte fått någon rehabilitering. Mamma mår dåligt och behöver terapi, men  vill inte inse det. Pappa kämpar för att rädda henne. Han har alltid varit den starke som tar hand om allting. Fixar och gör allt bra. Men han kan inte fixa mamma. Så han blir frustrerad och är oerhört ensam. En ond cirkel.  Så att han kan prata med  sin bror och få stöd där är guld värt.

Ikväll ringde min farbror till mig. Han hade hört vad som hänt,  av min kusin, och ville trösta mig.

Hans spontana kommentar när jag berättade vad som skett var: har inte du haft nog med elände!

Det var en sånt värmande samtal.  Jag blev överväldigad av kärleken och omsorgen. Jag blev så glad.

Jag känner verkligen att jag är värd något bättre än en feg telefondumpning.

Om jag ska dumpas så ska det vara öga mot öga!

All pratar om jag är en sån stark människa.

Och jag har insett var den styrkan kommer ifrån.

Jag har fått den från farmor.

Hon var en underbar människa och vi stod varandra väldigt nära.

Farmor lärde mig mycket om livet och jag var verkligen älskad. Hon dog för 8 år sedan och jag saknar henne oerhört mycket.

Hon kunde vara en fruktansvärd ragata och hade mycket svårt att acceptera sina svärdöttrar, men vi barnbarn var oerhört älskade. Jag hade en speciell position som första barnbarnet och flicka. Farmor fick aldrig någon dotter, så jag blev nästan som hennes barn.

Farmor var en stark person och styrde med järnhand som en riktig matriark. Fast på ytan kunde hon var klen och känslig.

Hade hon funnits här sa hade hon sagt till mig att bita ihop och gå vidare. Inte gräva ner mig, utan upp med huvudet och visa mig stark.  Det är farmor i ett nötskal.

Åh vad jag saknar och älskar min farmor!