Varsam tack

Jag är ledsen.

Känner mig ensam.

Längtar efter en man som inte vill ha mig.

Patetiskt kan hända.

Men så är det.

Ensamheten är tärande.

Den äter upp mig inifrån.

När en vän då skriver: skaffa dig en kompis =) på facebook bli jag inte uppmuntrad.

Det känns som ett slag i ansiktet.

Jag är inte mitt vanliga positiva jag.

Jag deppar och tycker att livet är skit.

Jag suktar, längtar och saknar.

Jag kämpar för att hitta ilskan och be H dra åt helvete, men det är svårt.

Om jag inte hade bloggen att skriva i, så skulle jag drunkna.

Orkar man inte läsa, så låt bli. Det är ett fritt land.

Men jag kämpar för att hitta mitt vanliga jag.

Var varsam.

Så hittar jag tillbaka snart.