Julnatt i vemod
Det har varit en fin julafton. Exmaken har varit här och firat jul med oss, till barnens stora glädje. Julefrid och trevlig samvaro. Mina underbara ungar gör livet värt att leva. På kvällen har ungarna och jag spelat spel, moffat i oss godis, pratat och skrattat. Som vanligt har vi pratat i munnen på varandra, tramsat och tjafsat =) Trötta och slitna intog vi sen horisontalläge i soffan med Tomten är far till alla barnen.
Men hela dagen har jag kämpat med en klump i halsen. En klump av återhållen gråt.
I mitt hjärta finns ett stort djup av vemod.
Gång på gång kommer jag på mig själv att tänka på H och längta efter honom.
Jag vill inte längta och sakna!
Jag vill att han drar dit pepparn växer och mår bajs!
Att han inte älskar mig och har valt en annan har jag accepterat, men jag har svårt att acceptera att jag blev så avpolletterad som jag blev.
Det enda jag begär är att få ett sista samtal öga mot öga för att få ett avslut så att jag kan gå vidare och kunna må bra.
Men det var kanske för mycket begärt?
Är man inte feg om man gör slut i telefon och sedan säger att jag är ledsen om jag sårade dig, det var inte min mening, men mitt hjärta tillhör en annan och jag kan inte hjälpa dig i din smärta. Tack för mig. Jag vill inte veta av dig mer liksom.
Är inte det fegt av en vuxen människa?
Jag känner mig så värdelös som inte förtjänar något bra. Min självkänsla är minimerad.
Varför skulle du ragga på mig om du inte var klar med ditt förra förhållande?
Det hade varit bättre om du aldrig dykt upp i mitt liv.
Då hade jag varit betydligt lyckligare idag.
Tack för den julklappen liksom.
Jo det är fegt som f*n. Personligen tycker jag att han har en skyldighet att reda ut det där med dig, ge dig en möjlighet att få höra hans version öga mot öga så att du kan få ett avslut och kunna börja bearbeta din sorg. Det är så lågt av en s.k. vuxen man att bete sig som H. Även om det inte känns så idag, i morgon eller om några månader men – någon gång i framtiden kommer du kanske känna lättnad över att ha sluppit undan ett förhållande med en man som inte är karl för sin hatt. En riktigt ynklig en., Tänker så på dig, jag vet att just sådana här dagar är jobbiga, minns med fasa alla år som jag var ”den andra kvinnan” i en mans liv och grät mig till sömns medan han firade med familjen. Det blev aldrig vi, han förändrades inte trots att vi till sist fick ett barn ihop. Den taggen sitter kvar fast det är 25 år sedan nu. Kram, du är värd ett bättre öde!
Jag kämpade också med gråten både igår och i förrgår fast av andra orsaker. Min kärlek till Anna är lika stark som förut och den är lyckligtvis besvarad. Jag önskar att H inte hade gjort dig så där illa, för du är värd att vara lycklig och älskad som den fina tjej du är. Du duger, H suger!
Kram!
Du är värd en själ som älskar dig och som inte gör dig illa. God fortsättning och kram!
Alla sätt andra än att sitta ner i lugn och ro, öga mot öga, är fegt. Men det är väl så att vissa inte klarar av att ta ansvar för sina handlingar och ord, är fega av sin natur… så ställ Dig frågan: ”Är han värd att älska och känna saknad efter? Är det en feg person Du vill dela Ditt liv med när Du är värd så mycket mer?” Vet Du Inna.. det var hans förlust att gå!
Ju längre Du kommer ifrån detta uppbrott, ju mer Du inser Ditt värde av allt gott… desto mer stiger Din självkänsla och självvärde. När det stiger undrar Du – när Du blickar tillbaka – vad Du såg hos en person så feg att han inte ens kunde möta Dig.
Kram och god fortsättning på helgen