here we go again

Mys igår kväll. Hela familjen samlad.  Alla barnen hemma. Sista var till jul. Så mamman njuter.

Idag väcktes mamman tillbaka till verkligheten.

Tredje världskriget bröt ut mellan 21-åring och 17-åring. Bråk, skrik och kaos. De är verkligen som hund och katt. Båda lika envisa och säkra på sin rätt att döma den andre.

Nu är det lugnt. 17-åringen har åkt hem till sig för att lugna ner sig (i grannstaden) 21-åringen har bett mamma och syster om ursäkt.  Men jag har en obehaglig känsla i magen. Varför ska de se livet  i enbart svart och vitt? Varför är de så envisa?  När ska de se hur andra uppfattar dem?

Nu ska jag få fart på soffpotatisen. Dags för powerwalk med dotter och svärson!