Livet går vidare
Det har gått 8 månader sedan jag fick det där samtalet som raserade min tillvaro. Jag tycker fortfarande att det är fegt och pissigt av en vuxen man att göra slut i telefon, men det är hans problem.
För 8 månader sedan krossades mitt hjärta.
Jag dukade under av sorg och smärta och förstod inte hur livet skulle kunna bli värt att leva igen.
Men det blev det.
Tid, tålamod, vänner, terapi och bloggen hjälpte mig att läka.
Jag mår bättre än någonsin. Och jag är stark.
Hjärtat har läkt och är ordentligt lagat med silvertejp. Och jag behåller nog silvertejpen på ett tag till.
För det är inte bara hjärtat som går sönder när man blir dumpad.
Självkänslan och tilliten får sig en rejäl törn.
Jag får höra från alla möjliga håll att det är dags att skaffa en ny karl. Hur man nu gör det? Finns såna på ICA? Varför liksom?
Men jag är inte där. Jag är nöjd med celibat. Jag vet vad jag inte vill ha. Tänker inte bli lurad en gång till.
Man kan ha ett gott liv som ensam flicka.
Jag tycker att det är klokt att du har lyssnat till dig själv och inte till andras råd (!) om att du ska ”skaffa dig en karl”. (För resten, hur SKAFFAR man sig en karl..?) När du är redo så är du redo, liksom. Och det är uppenbarligen inte än.
Kram!
Instämmer till fullo. Har INGET att tillägga
Kram bästa du!
vad skönt att höra att det finns en framtid. och att man kan gå sönder utan att dö på kuppen.
problemet är att vara arbetslös oxh. inget jobb att grotta ner sig i. men jag har iaf två måsten här alldeles inpå – flickorna! och att hitta tillbaka till pojkarna så småningom. när och om dom vill.
kram och tack för så kloka ord <3