Morgontankar
Nu har jag semestermodus på riktigt.
Vaknade vid halv sju, öppnade ett öga och konstaterade att det var alldeles för tidigt att gå upp. Vaknade av kyrkklockan (bor 200 m från kyrkan) och insåg att klockan var nio.
Härligt!
Dagen började som den skall. Surfrunda i sängen. Med laptopen på magen. Eller snarare på bröstet. Jag är ju ett blindstyre och utan glasögon måst jag ha skärmen nära. Det är tur att jag har äkta tuttar, för de flyter ut när man ligger ner (till skillnad från silikonbröst) så jag kan lägga laptopen på bröstet. Mina gener har ju givit mig bröst för en hel skolklass =(
Det är sällan jag kommenterar på dagens första surfrunda i sängen. Det är svårt att skriva när man 1. ligger ner 2. ser dåligt 3. saknar e-tangent och måste köra ascii.
Ute är det grått och mulet, inte regn som väderprognosen sa, men det är framför allt svalare. Jag saknar förstås sol och värme för jag vill bada och sola, men det är okej så här också.
Lättare att sova i natt när det blev lite svalare. Jag sover naken under bara lakan med alla fönster öppna och har sovit gott i natt.
Fördelen med att vara ensam hemma är att jag kan gå naken från sovrummet ut i köket, utan risk att möta en ung man som blir förskräckt.
Fast nu är jag påklädd. Svart klänning för den som undrar. Och lockarna är bara för min egen skull Jeanette. Jag vill ha volym och lite lockar och papiljotter är skonsamma mot nordiskt fint hår.
Nu ska det bli frukost. Inget kaffe. Jag har glömt att köpa nytt. Så då får det bli te. Yogitea med smak av kryddor och kanel. Favorittte. dyrt, men värt varenda krona. En macka eller två ska jag väl åstadkomma också.
Att vara ensam är nyttigt, åtminstone när man är ensam utan att känna sig ensam, om du förstår vad jag menar. Jag som är supersocial och en extrem babbelbyxa får tid för eftertanke och reflektion, fundera på hur andra uppfattar mig, klura på hur somliga tänker och bara funderar över livet och vad som är viktigt.
Något som slår mig när jag läser kommentarer och vissa blogginlägg är att trångsynthet blommar där man minst anar det. Och att det oftast beror på rädsla och avundsjuka.
Det som är trist är när personer hånar och kritiserar anonymt, men inte vågar stå för sina åsikter öga mot öga.
Då är man feg.
Jag rannsakar mig själv och försöker vara en god människa (ibland lyckas jag) Det viktiga är att vi respekterar varandra, även om vi har olika åsikter. Att skriva anonymt och elakt bakom ryggen är respektlöst och fegt.
Våga visa respekt för varandra. Bejaka mångfald.
Nu blir det frukost!
Ett genomtänkt inlägg som kräver eftertanke och inte bara nån nedkluddrad kommentar.
Din tankar om ensamhet instämmer jag i. Jag tycker om mig själv… å just därför tycker jag om att vara ensam med mig även om jag begåvats med social kompetens och gillar att pladdra.
Anonyma syrliga kommentatorer har jag inte råkat på hos mig (än) men det är väl bara en tidsfråga när man som jag bjuder på mig själv. So what… jag är 45+ och skriver vad jag vill på MIN blogg.
Morgon utan kaffe = katastrof för mig. The bara bubblar i min mage
Ha´en fin dag…. å du… det finns ett inlägg tillägnat just dig på min blogg. Vet inte vilket i ordningen. Har lyckats få in två eller tre redan idag. Kramen
Jag har fått höra att jag gör just så som du skriver – hånar anonymt. Och det gör jag säkert, men ibland vill man inte hänga ut nån som man tycker har sagt eller gjort nåt dumt. Jag kanske helt skulle skita i att skriva om det, men jag behöver ventilera och det är det jag använder bloggen till.
Ibland skriver och beskriver jag vissa företeelser generellt och då har också vissa personer känt sig påhoppade. En del har emellertid sagt att man känner sig träffad, att man har gjort just det misstaget eller vad det nu handlar om, som jag beskriver. Hur man tolkar en text i en blogg kan jag ju inte hjälpa, eller hur?
Jag blir påhoppad så gott som varje dag i kommentarer på min egen blogg. Inte konstigt om man blir misstänksam då. En del såna kommentarer publicerar jag inte, men sticket sitter ändå kvar i bröstet…
Oj, nu skrev jag visst en roman här! Förlåt!
Missförstånd uppstår alltför lätt om man bara LÄSER det som skrivs. Man hör inte tonläge eller nyanser. Även när man pratar så gäller det inte bara VAD man säger till en person… utan även HUR! Jag tror vi alla måste bli bättre på att uttrycka oss i skrift eftersom internet tar över mer och mer med just SKRIVNA ORD som så lätt kan missförstås.
Hoppas ni förstod det här 🙂
Tofflan: jag hade inte dig i tankarna ö h t, helt ärligt, utan det finns några andra som hoppar på människor anonymt på nätet, men vågar inte stå för det när de konfronteras. Det tycker jag är fegt.
Jag förstår att du blir misstänksam, med de påhopp du har i din blogg. När du har skrivit allmänt har jag ibland känt mig träffad och då är det viktigt att våga rannsaka sig själv. Hulda har så rätt i att det är lätt att bli missförstådd när man saknar kroppsspråk, ögonkontakt och möjlighet att höra.
Har jag agg till någon eller är förbannad över något som någon skrivit tar man den diskussionen privat, inte i en blogg/tidnings kommentarer . Är det bara en energitjuv struntar jag i det, för jag har nog med mitt.
Kram på er båda!
babbelbyxa!!!
vilket oerhört härligt ord!
hoppas jag inte ger sken av att vara trångsynt för isf måste jag verkligen tänka om.
försöker att vara lyhörd men ändå lära mig att jag faktiskt får lov att vara just mig 🙂
kram och hurra för dig för att du är du och fruktansvärt bra på det – me like!
Jenette: babbelbyxa kommer från Pelle Svanslös, Måns säger det =)
Du trångsynt! Skärp dig. Det är det minsta du är, så ta det lugnt!
Kram Jessan <3
Nej det hade du kanske inte, men jag tyckte att ditt inlägg var intressant och JAG kände jag mig träffad, som andra gör när de läser generella uttalanden hos mig. (GAH vilket språk det blir!)
Jag tycker att jag har rätt att gå i svaromål mot nån som attackerar mig på min egen blogg, liksom. Men jag har bestämt mig för att inte föra vissa krig – ungefär som du. Jag har lärt mig IGEN att folk har så lätt att tycka saker när ingen annan behöver få veta att de står på ens sida, men sen när det gäller är man jävligt ensam. Det är hårda läxor, men jag lär mig lite för varje gång. Ensam är starkast. Det finns INGEN jag kan lita på mer än mig själv. Och jag har lärt mig lita på mig själv under den här resan. Alltid något! 😀
Kram!