Tiden läker sår
Ja, det är faktiskt sant.
Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.
Livet är svart och smärtan outhärdlig.
Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.
Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.
Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.
Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.
Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att fegt försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.
Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.
Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.
Jag har både lämnat och blivit lämnad och har lärt mig att tiden läker sår.
Det är sant.
Smärtan och sorgen går över.
Livet förändras.
När en dörr stängs öppnas en annan.
Tiden läker sår
Men det tror man inte när man befinner sig i det där nattsvarta och lite skada tar man nog av att bli lämnad på det vis som t.ex. du blev, det där med tillit är ett svårt kapitel i mitt liv. 🙁 Det du gått igenom är inte något, jag ens önskar min värsta fiende. Jag är så glad att du rest dig upp och börjat leva igen! Och det där med att dörrar öppnas, det är verkligen sant. Kram, kram!
Det tog sin modiga tid, men jag är på banan starkare än någonsin. Fast det där med tillit gör att jag föredrar celibat.
Kram!
Det sägs att det finns en viss mängd tårar för varje sorg – dom måste ut
Sorgen kanske inte går över för alla, men man orkar leva vidare, se det som finns omkring – å det blir aldrig som förut – det blir annorlunda
Visst är det så, att man lär sig att leva med sorgen och att ärren bleknar, men finns där för alltid.
Annorlunda är verkligen ordet.
Kram <3
inna!!! <3
det här var till mig 🙂
jag älskar varje ord av detta. jag har också både lämnat och nu blivit lämnad.
och som du skriver så har man ett försprång i separationen om man lämnar.
och tiden – vår verklige vän. många tycker att tiden går fort. en del är rädda för att bli gamla.
själv tycker jag att just tiden är som olja som smörjer livet vidare…
och frågorna – de får väl blekna antagligen, tills man kan blåsa iväg dem som små nyckelpigor längst ut på fingertoppen.
idag skiner solen. igår hade jag tänkt att det skulle varit en bra dag. men jag blev så illamående och magen värkte. det gick bättre sen efter soppa och samvaro med flickorna.
tiden! jag håller dig i hand och omfamnas av världsalltet.
kram du kloka vackra smarta människa//
önskar dig en skön lördag.
Så klart jag tänkte på dig samtidigt som jag reflekterade över mig. När jag drabbades av mitt livs värsta hjärtesorg förstod jag inte hur smärtan skulle försvinna och hur det skulle kunna bli bättre. Jag värjde mig när andra sa just tid. Och ändå så var det sanningen. Klen tröst när man har ont, men som vän ska man bara finnas och stötta så mycket man kan. Utan mina vänner hade jag inte suttit här idag. Helt ärligt.
Kram min vän ha en fin dag med dina gullvippor!
<3