Sista morgonen

Sista morgonen. På semestern alltså.

Somnade som en klubbad oxe vid midnatt.

Vaknade vid halv fyra och kunde inte somna om. Snurrade runt i sängen. Det kliade överallt och jag kände mig verkligen frustrerad. Somnade till slut och vaknade runt 8.

Nu har jag städat lite, ätit frukost och sitter i soffan med kaffe och laptop.

Imorgon har jag klarat av två olika möten vid den här tiden.

Det är skönt med mjukstart. 2 dagar, sen helg. På måndag börjar alla lärarna och på torsdag nästa vecka kommer alla härliga elever.

Jag har upptäckt att jag har en granne som spelar cello.

Det övas.

Jag förs tillbaka i tid och rum.

Dottern spelade cello. Och helt plötsligt är jag tillbaka i den röda villan med vita knutar och björkar i norr. Jag minns.

Och inser att jag bor mycket hellre i en hyrerätt på tredje våningen med en och annan dammråtta än i stora villa som är ett rent helvete med ångest.

Tänk vilken resa jag har gjort från underkuvad rädd fru till dagens starka självständiga människa.

Jag ser att jag är så mycket starkare än bara för ett år sedan.

För ett år sedan dök ju H upp i mitt liv. Han fick mig på fall och sedan försvann han innan jag hann förstå varför. Och jag har fortfarande svårt att förstår att man ena dagen kan säga till en person att man älskar henne, be henne flytta in och säga att vi är gifta i mitt hjärta, för att nästa dag säga att jag älskar min före detta mer än dig. Adjö! Smärtan jag drabbades av unnar jag ingen. Men den har gjort mig starkare.
Men människor är olika och jag hoppas att han känner att han valde rätt och är lycklig med sin fru. Jag har insett att jag är värd bättre.

På dagens agenda står städa och fixa. Men i mitt tempo.

Jag är min egen chef.