ta plats

Jag är både ironisk och impulsiv, så det är nog inte konstigt att jag trampar i klaveret ibland.

Säger eller skriver saker som får andra att reagera.

Men jag har inget ont uppsåt. Är så självgod att jag betraktar mig som en snäll människa.

Jag är  en människa som syns och hörs. Jag är så fräck att jag tar plats. Det ses inte alltid med blida ögon.

När jag jobbade i en mansdominerad värld fanns det de som menade att en blond brud med stora tuttar inte skulle kunna något om datorer.

Eller när jag ung och entusiastisk kom till en ny arbetsplats med tankar och idéer om hur man kunde arbeta. -så här har vi alltid gjort och det fungerar bra.

Tro inte att du är något!

Jo, jag tänker fortsätta att tro att jag är något. Lika mycket som du och du och du är något!

Se varandra, samarbeta, samverka och sluta stirra avundsjukt på andra. Se att våra olikheter berikar och kompletterar.

Hur skulle tillvaron se ut om alla var stöpta i samma form och hade samma åsikter?

Låt oss vara olika och respektera olikheterna.

Det finns plats för alla.