Bortblåst

Inte jag, men nästan.

I den lilla Köpingen på Dal blåste det inte så illa och jag jobbar ju inomhus.

Men när jag kom hem till den lilla staden vid den stora sjön blåste först frisyren sin väg.  Även om dagens stil mest var rufsigt troll, så hade jag ansträngt mig med både kamning, bena och hårspänne.

Träd hade blåst omkull och cyklar rasat som plockepinn på gågatan.

Håll i hatten kan man säga.

Nu regnar det igen och det tjuter i fönstret. Jag kan glömma öppna fönster och balkongdörr på vid gavel.

Hösteländet är här på riktigt nu =(

Ork och lust att träna är helt bortblåst. Jobbet och pluggandet tar all energi. Vädret hjälper inte till heller direkt.

Men jag njuter att att ha ett jobb och möjlighet att studera. Då är trivselkilon lättare att stå ut med. Och så länge jag kan knäppa jeansen och knyta skorna gråter jag inte. Det är snarare andra som har ont av att jag är tjock. Men låt  var och en sköta sig själv. Så länge jag är frisk och mår bra undanber jag mig pekpinnar.