Söndag

Som ni vet är jag en känslomänniska.

Söndagar brukar ge tillfälle till många olika känslor.

På eftermiddagen brukar ångesten infinna sig. Inte jobbångest, utan lite oro och sorg. Jag tror att det har sin grund i livet efter skilsmässan. När barnen och exmaken bodde kvar i huset och barnen kom till mig varje helg för samvaro i min lilla etta. När de skulle åka med bussen på söndag eftermiddag grät jag floden. Det gjorde så ont. Och den känslan finns kvar, trots att ungarna flyttade till mig så småningom och nu är stora och har flyttat hemifrån (2 av 3)

Förväntan inför en ny spännande arbetsvecka. Jag är så oförskämd att jag gillar mitt jobb och strävar efter att gå arbetsgivaren tillmötes. Det finns de som hävdar att min arbetsgivare bara vill anställa såna som mig: obehöriga (jag är den enda obehöriga på min skola så det måste ju vara mig man åsyftar) och att det är därför skolan går åt helvete.

”Antingen är du behörig (dvs asocial, otrevlig och en redig skitstövel), eller så är du obehörig (dvs, glad, trevlig, social och snäll)”

Men jag har både skinn på näsan och integritet. Och för vän av ordning: det fanns inga behöriga sökande till lärardelen av min anställning, så därför är jag anställd. Och obehörig betyder inte outbildad. Jag pluggar som sagt på distans för att bli behörig.  Jag tycker att det är bra med lärarlegitimation. Jag tror också på en saklig debatt utan personangrepp och pajkastning.

Se där, nu kom det lika ilska och irritation också.

Nu längtar jag efter kaffe. Var är min kaffekokare? Jomen visst, jag har ingen!

Dags att jaga upp tanten ur sängen och ut i köket kanske?

Förresten! Jag har ingen aning om det varit frost i natt, men just nu 9 grader och härligt svalt i rummet. Det kan vara risk för strumpor idag.