Vilken dag!

Vaknade 9.25 idag. Sovmorgon kan man tycka, men  jag lade mig vid halv 2 och knappt har sovit en blund inatt så jag är inte så utvilad som man kunde önska.

Fast orsaken till sömnproblem var självförvållat.

Ont i fötter.

Värk i ben.

Krypningar, kramp och bara olustkänsla.

Men orsaken till besvären gjorde mig lycklig, så jag står ut.

Jag har dansat mig trötter!

Vilken härlig dag jag hade i går!

Åkte  till Vara för distriksmöte. Mötet var avklarat på en halvtimme. Det var bara en formalitet. Inga kontroversiella propositioner och häftiga diskussioner. Bara snabba beslut. Såna möten gillar jag .

Lunch

Sen kurs i tovning.

Kursledare var en av mina gamla vänner som jag inte träffat på flera år, så det var faktiskt främsta orsaken till att jag valde denna kurs. Han är superduktig och jobbar med textil till vardags.

6 brudar mellan 40 och 80 tovade, pratade, skrattade och tramsade hela tiden

Jag älskar att träffa nya människor och det är extra kul när tonen sätts direkt och vi pratar som om vi känt varandra hela livet.

På kvällen var det dags för fest, i en bygdegård 6 km bort. Det tog en stund för oss att komma dit, för någon hade åkt iväg med nyckeln till vår bil och svarade inte i telefon…

Nåväl det kan vara magiskt att komma sist till ett kalas också =)

Mitt gamla gäng, folkmusikgruppen som jag tillbringade hela min tonårsperiod med stod för musik och underhållning och det var så härligt att mötas av kramar och glada tillrop. Det värmde i hjärtat.

Vi satt tillsammans vid maten. Gud så gott! Närproducerat och ekologiskt. en fantastisk buffé! Och jag åt både lamm och getost utan att ogilla. Lammsalami smakade jättegott måste jag erkänna.

Så följde en härlig konsert med mitt gamla gäng: Bokenäsets ådra.

Jag kände igen alla gamla låtar och kom ihåg alla texter. Det var en rejäl vandring längs memory lane.

Sen var det dags för dans. Härlig medryckande musik, massor av folk och positiv energi.

Fast jag inledde kvällen som panelhöna.

För:

Folkdansare från Västergötland vågar inte dansa med en tjej de inte känner. Ingen bjöd upp och jag blev nobbad när jag bjöd upp.

Modet sjönk lite, men så sa en av brudarna från tovningskursen till mig: bjud upp Gösta. Han är bäst!

Och Gösta var bäst. En äldre, mycket vänlig och skicklig dansare som bröt isen. För sen fick jag dansa. Hela kvällen lång. Med kända och okända.

Jag fick dansa min favoritdans: polskor. Hambo, schottis, vals och långdans. T o m Landskronakadrilj och engelska för 3 par.

Kvällen avslutades med några fina bohuslänska polskor vid midnatt och det var på hemvägen jag förstod hur ont jag hade.

Fötterna värkte. Vänster knä smärtade och jag kände mig som 80. Men jag var lycklig inombords.

Jag är i själ och hjärta en folkmusikbrud. Folkdans är min melodi.

Att vara medlem i Ådran är inte bara att vara med i en förening, man ingår i en gemenskap, i en familj. Den familjen var min från jag var barn tills jag träffade exmaken.

Jag tror att det är dags att umgås med familjen igen. På riktigt.

Fast idag måste jag läsa. Tenta på lördag.

Gissa att jag har tentaångest.