Blog Archives

Lösenordsskyddad: Jag kämpar

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Snön

ligger vit på taken.  Endast Inna är vaken.

Att det ska vara så svårt att sova!

Natten är tyst och stilla.

Jag klarar inte av att vara ledig och ensam.

Det bästa är när jag jobbar och är upptagen.

Då grubblar jag inte så  mycket.

Får väl sätta på någon dålig film. Då somnar jag kanske…

Pendlar

mellan

och

Men mest det senare just nu.

=(

Har legat vaken större delen av natten.

Hjärtesorg har den effekten tydligen.

Som grädde på moset tittade jag ut genom fönstret. Man kan ju ligga i sängen med datorn i flera timmar innan man går upp.

Det är helvitt ute. Ni vet ju vad jag tycker om snö =(

Så hur vänder jag den här dagen från tyckersynommigsjälvmestihelavärldenlängtarochsaknarHdepp?

Jag tänker:

Jag är ledig. Kan ligga i sängen hela dagen om jag vill.

Jag slipper gå ut och skotta snö.

Jag kan se på sport på tv om jag vill.

Jag kan läsa alla fina, snälla ord från människor som tycker om mig och verkligen bryr sig.

Jag ser fram emot att ge mig ut på dagens första bloggrunda hos mina fina vänner.

Jag behöver inte gå ut i kylan.

effektiv metod?

Nu förstår jag varför jeansen sitter så löst.

På 3 veckor har jag tappat mer än 5 kilo.

Men jag hade hellre gått ner i vikt av andra skäl än kärlekssorg…

Glad, men ledsen

Det har varit en härlig kväll. Jag har kunnat glömma en stund.

God mat, lite vin, vänner, skratt och (alldeles för hög) musik. Dessutom en flåshurtig konferencier med sjukt låga skämt och skitdålig underhållning.

Bäst var det före festen.

I lugn och ro hemma hos Babs.

Förtroliga samtal, lite skitprat och popcorn.

Så bar det iväg på personalfest.

Låååång kö för att komma in. Massor av fulla människor. Jag blev lite off och skämdes för att jag tänkte white trash

Många som kramade om mig och frågade hur jag har det.

Mia tittade mig djupt i ögonen och frågade på riktigt.

Då kunde jag ärligt svara:

Det är bättre än för 3 veckor sedan, men inte bra.

Ju längre kvällen led desto mer vemod kände jag.

Tänker på hur kvällen skulle varit. Hemma i Aska tillsammans med H…

Sorger griper tag i min själ och jag sörjer och saknar.

Längtar.

”It’s a quarter after one, I’m all alone and I need you now
Said I wouldn’t call but I lost all control and I need you now
And I don’t know how I can do without
I just need you now”

”And I wonder if you know
How it really feels
To be left outside alone
When it’s cold out here
Well maybe you should know
Just how it feels
To be left outside alone”

Jävla skit-H som trasat sönder min själ…

Växtvärk

För att orka läser jag en del. Om kriser, separation och att må bra.

Gång på gång läser jag att singellivet är en tid för att växa.

Jag har växt färdigt!

Jag vet vem jag är och vad jag vill. Jag har skapat fred med mig själv för att utveckla sunda relationer. Det känns som ett hån och är så där lagom flummigt om du frågar mig.

Jag hade en fantastisk relation. Trodde jag. Blev brutalt dumpad.

Nu har jag växtvärk.

Det gör ont i kropp och själ.

Jag vill inte växa mer.

3 veckor

Nu har det gått 3 veckor.

3 veckor sedan mitt liv rasade samman.

Jag kämpar tappert med att hålla mig över ytan.

Sorgen och smärtan är förödande.

Men jag har bestämt att jag ska klara det här.

Jag hoppas att du plågas av dåligt samvete för att du skötte det så osnyggt och elakt.

Jag har bestämt att det här ska bli en bra dag.

Nattens mörka tankar ska skingras.

Min längtan efter dig ska jagas bort.

Finaste Christina skrev igår i sin blogg:

”Jag måste ju förstå att det går att fortsätta leva med och efter en grundlös sorg. Livet går obarmhärtigt vidare, vare sig du vill eller inte.”

Min sorg och förtvivlan kan inte jämföras med någon som fått sina barn mördade.

Men för mig är förlusten lika stor som om H hade dött. Den var så oväntad.

Ikväll är det personalfest. Jag fick en biljett till slut.

Jag skulle ju inte gå.

I en perfekt värld hade jag varit i Aska nu…

Men nu blir det fest med världens bästa kollegor och vänner.

Förfest hos Babs. Mat, vin och förhoppningsvis skratt.

Kanske lite dans  innan chefen och jag tar sista bussen hem.

Det här SKA bli en bra dag.

Han sviker mig aldrig

”so when I’m lying in my bed
thoughts running through my head
and I feel that love is dead
I’m loving angels instead”

”en individs förmåga att förverkliga en idé”

Entreprenörskap i skolan.

Jag undrar hur många gånger jag har hört ordet entreprenörskap idag.

Fullsatt tåg.

Ett kyligt Göteborg.

Jag började med att gå vilse, men genom att fråga mig fram,  hittade jag rätt till slut.

En fullsatt konferenslokal. Massor av rektorer, skolledare och chefer. Och så jag. Ensam.

Bra föreläsare.

Bra information.

God lunch.

Bra erfarenhetsutbyte.

Bra ord som väcker tankar.

Skolverket är bra på att ordna konferenser.

Nästa vecka är  det dags igen. Men då slipper jag åka ensam. Det blir tillsammans med kollegorna^^

De av dagens ord som fastnade var:

”Den starkaste kraften hos människan är viljan att bli bekräftad”

Se mig, bekräfta mig, älska mig

Är jag bekräftad blir jag trygg

Är jag trygg vågar jag

Vågar jag lär jag mig

Jag blev sedd, bekräftad och älskad.

Jag kände mig trygg och vågade älska.

Så blev mitt hjärta krossat.

Livet rämnade.

Vad har jag lärt mig av detta?

Panta rei?*

Att jag är sårbar

Att kärlek gör ont

Att livet är hårt

Ge inte bort ditt hjärta

Sen tycker jag att det är fegt att inte våga göra slut öga mot öga när man är vuxen. Att i stället bara ringa och säga att jag älskar en annan mer, så jag måste göra slut med dig. Jag vill inte ha dig i mitt liv längre.  Förlåt.
Det är fegt. Tycker jag.

Visst, du har rätt när du säger att det inte finns något bra sätt att göra slut på. Men det finns mer schyssta sätt än detta.

Jag väntar fortfarande på arg-fasen. Jag behöver arg-fasen.

Jag måste ta mig ur gropen av smärta och längtan.

*Panta rei är Herakleitos berömda tes: Det enda som är beständigt är förändring.