Idag har jag på mig kläder.
Varma kläder. Yllestrumpor så klart. Varma sköna som mamma har stickat.
Kjol och och strumpbyxor. Underkläder. Och så en skjorta och min nya lila kofta.
Denna veckan.
Först en vecka jag längtade efter.
Sen en vecka jag bävade för.
Sen brydde jag mig inte.
Nu är den här och jag gillar den!
Det är slut med superdepp och pissnovember.
Nu är det början till något nytt och bättre.
Jag ser fram emot roliga aktiviteter idag.
Jag längtar till samvaro med bästisen i morgon.
Jag längtar till julmiddagen i Oslo på lördag.
Jag ser fram emot söndagens efit.
Det här är veckan då det vände.
Det känns bra.
Vad finns i min väska?
Plånbok
Liten väska med viktiga prylar som bankdosa, pass och fickminnen med jobbfiler.
Namnskylt
Biobiljett
Nycklar
4 pennor
2 hårklämmor
Halstabletter
1 klubba
Busskort
Armbandsur
Glasögon
Mobil + headset
Nagelfil
2 minificklampor från Ringhals
Norska mynt
Danska mynt
Tuggummipaket
Vad har du i din väska?
Jag har bara ett syskon.
Min lillebror.
Joacim eller Jocke som familj och vänner säger.
Det skiljer 3½ år mellan oss.
Som barn lekte vi mycket tillsammans.
Han var den omtyckte med många vänner.
Idrottare och populär.
Jag var den töntiga som läste hela tiden och dansade folkdans.
Jag hade få vänner.
När Jocke följde med MaPa ut i båten eller till skogen stannade jag hellre hos farmor, där jag kunde sitta inne och läsa.
Mitt smeknamn Inna uppkom när Joacim inte kunde säga Camilla som liten.
Som vuxna har vi en bra relation.
Även om vi inte träffas så ofta vet jag att min bror finns där för mig.
Jag vet att jag kan ringa mitt i natten och han finns där.
Han är praktisk och pragmatisk som vår far.
Han lyssnar och ger goda råd, säger till mig att fokusera och inte bryta ihop.
Han har mer blivit som en storebror.
Vi är båda lärare och har många intressanta samtal om pedagogik och livet.
Vi lever olika sorters liv , men har ändå täta band.
Tack vare min bror har jag världens trevligaste svägerska och två ljuvliga syskonbarn.
<3
Denna dag går i svart och vitt: svarta underbyxor, vit bysthållare, svarta strumpbyxor, svart kjol, vit skjorta, svart kofta. Och så (blå) yllestrumpor jag fått av Sari samt vinterkängor.
Som ni ser har jag sovit med papiljotter i natt =)
Vad tror jag på?
Jag tror på själavandring.
Jag tror på godheten.
Jag tror att allt löser sig. Även om det är svårt.
Jag är optimist. Blåögd. Naiv.
Jag tror att vi är här för att lära.
Även om det gör ont. F*n vad ont det gör bland.
Jag tror på kärleken.
Jag tror på Gud.
Men min syn på Gud har förändrats genom livet.
Jag tror inte på kyrkans Gud som tidigare. Gud är större än så.
Jag tror att Gud genomsyrar allt i tillvaron och att Gud är kärlek.
Jag tror att vi får vad vi förtjänar.
Är man god får man gott.
Är man ond får man ont.
Men det stämmer inte alltid. Den som gör gott drabbas av ont.
Livet är minst sagt komplext.
Jag tror att det som hänt i tidigare liv påverkar våra val i detta liv.
Men jag tror på det goda i alla.
Alla har både gott och ont i sig.
Det viktiga är vad man bejakar.
Även om livet är ont mot mig, så tror jag på det goda.
Det måste jag för att inte gå under.
Ett ögonblick ur livet med favvo-eleverna.
Ur högtalarna strömmar ”mer jul”
8 unga herrar skrålar i kapp.
Någon försöker jobba med uppgifter som fröken lagt ut på its learning.
Några spelar.
Julgranen Datagranen pyntas.
Skräp samlas ihop och slängs.
Webbkamera monteras. Nu ska vi ha livesändning!
Fröken påminner om PUL och att alla måste godkänna att vi strömmar film från klassrummet.
Jag känner glädje inombords och är så lycklig över att jag har så underbara elever som livar upp tillvaron.
Mina elever är ljusglimten i denna mörka tid.
Den 25 oktober 1999 började jag plugga till systemutvecklare.
Den första dagen var det lite pirrigt. Vid ett bord satt en tjej som pratade högt och sydde på en kudde. En kudde som såg ut som en höna. Lite tantvarning tyckte jag =)
Jag hade för övrigt långa blonda flätor och såg ut som en skolflicka =)
Så lärde vi känna varandra och blev bästisar. Satt tillsammans och jobbade tillsammans under hela utbildningen.
Hon är norsk och jag är svensk. Men vi är universella.
Vi delar allt.
Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.
Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.
Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.
Och vi pratar, pratar, pratar =)
Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.
Alice familj har blivit min familj.
Alice är min allra bästa vän och jag älskar dig!
Idag har jag fotat hela dagen.
För övrigt är det dag 27.
Min definition av kärlek
Kärlek som är så abstrakt, men ändå oerhört konkret. Som ger den största glädje och den djupaste sorg.
Farfar sa alltid att kärleken överlever både ”sickel och snôr”
För mig är det hans tolkning av Kärlekens lov som finns i bibeln:
” …Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken
förhäver sig icke, den uppblåses icke…”
Kärlek är så mycket…
Kärlek är att höra ihop och känna att man kompletterar varandra.
Kärlek är att tycka att någon är den vackraste i världen, oavsett hur någon ser ut.
Kärlek är att vilja vara med någon hela tiden.
Kärlek är att ringa varje morgon och väcka den man älskar.
Kärlek är att släppa tag om den man älskar, för att han vill något annat.
Kärlek är att lyssna och trösta vid sorg.
Kärlek är att ge någon utrymme att växa.
Kärlek är att stå ut med varandras dåliga sidor.
Kärleken till mina barn är den starkaste kärlek jag känner. Den bär mig genom svårigheter och hjälper mig när jag kämpar på botten. Den Ledsagar mig genom sårbarhet och destruktiva tankar. Utan kraften från kärleken till mina barn hade jag gått under.
<3
Senaste kommentar