Ord från en elev som inte ens är ”min” elev
”Till sist så vill jag bara tala om att lärare som du, som inte håller sig inom ramarna, utan tar ut svängarna och bryter alla fördomar om trista, stränga och ohumoristiska lärare, är otroligt uppskattade av eleverna!”
Jag duger!
Jag är bra!
Det är du som är loosern!
Fuck You!
Jag har sovit i natt.
Hade nog behövt sova hela dagen också. För jag är svintrött och tung i huvudet.
Längtar, saknar och drömmer.
Men måste gå vidare. Måste. Måste.
Det här helvetet vill jag inte uppleva igen. Och hur ska jag våga tro på kärleken igen?
Det är kanske meningen att jag ska var singel resten av livet.
De som säger att jag ska ge mig ut och ragga för att komma vidare vet inte vad de talar om.
No way!
Random sex lagar inte ett krossat hjärta. Det skadar bara en sårad själ ännu mer.
Nu är det dags att jobba sig lite.
På med vinterkängor och vantar. Ut i snöeländet.
Jag är som Tofflan. Gillar INTE snö och vinter.
Jag har sökt flera jobb i Linköping.
Planen var att flytta till H.
Men det blev ju abrupt omkullkastat.
Idag upptäckte jag att den ena arbetsgivaren kollat min blogg.
Det är ett jobb som jag faktiskt är intresserad av. Oavsett.
Men det känns ju ganska kört när jag i ansökan skrev att jag planerade att flytta till Östergötland p g a Kärleken.
Och de hamnar i en svart deppig blogg om olycklig kärlek.
Inte precis det kompetenta intryck jag vill ge.
Men det är samtidigt lite smickrande att de faktiskt googlat på mig och hittat min blogg.
Faktiskt.
Det ska bli intressant om de hör av sig för intervju ändå.
Och hur många arbesgivare googlar alla som söker jobb?
Jag vet att min chef gör det inte.
En hel natt utan sömn genererar inte direkt en fröken på topp.
Jag är ett vrak. Mår bajs.
Som tur är har jag världens snällaste elever.
Några jobbar, några leker mekar, några spelar och alla är de snälla och trevliga, roliga och härliga.
Så jag ska nog överleva den här arbetsdagen.
Och bita ihop.
Och håll tummarna att jag får sova i natt.
Snö, snö, snö.
Från snödrev på Dal till snöslask i Vänersborg. Försenade bussar och svårt att komma fram på vägarna. Nu är skitvädret här.
Fast det är klart. Nu är värsta månaden på året. I år värre än vanligt.
Den bra känslan jag hade i morse försvann vid halv åtta.
Hela dagen har varit en evig kamp mot sorg och smärta.
Jag har gjort mitt bästa för att vara glad och trevlig, men hela tiden har smärtan bränt i magen. När ska den försvinna?
Jag har lyckats kväva gråten i halsen när folk visat sin omtanke och har lyckats prata nästan normalt.
Det är väl ett framsteg?
Jag har svårt att se någon skillnad på min sorg dag 1 och dag 11. När faaan ska jag börja må bättre??????
Samtidigt som jag längtar efter dig så vill jag att du mår lika dåligt som jag gör och jag önskar att du kunde känna min smärta. Att du kunde förstå hur du har sårat mig. Du har fått mig att känna mig så värdelös. Vad hjälper det att du säger att jag är klok, omtänksam och vacker när du ändå inte vill ha mig.
Det har varit bra att marknadsföra och föreläsa hela dagen och kvällen. Då har jag kunnat ta på mig en mask och spela glad och trevlig. Fast jag är bara ledsen och sorgsen inuti. Att prata gymnasieprogram, ämnesplaner, val och teknik har fått mig att skärpa mig och fokusera på annat än den brännande smärtan i kropp och själ.
Och mina underbara elever har hjälpt mig bara genom att finnas. Åh vad jag gillar mina godingar^^
Jag har tappat fotfästet. Mitt vanliga jag är borta.
Fan ta dig! Varför skulle du få mig att älska dig om du inte var klar med henne?????
Det är mitt i natten och jag är så nöjd.
Vilken fantastisk kväll!
Dessa underbara ungdomar.
Högljudda, festglada, pratiga, kaxiga, barnsliga, charmiga, tjatiga. Men åh så goa!
De sprider livsglädje!
Jag är så glad över att få vara deras fröken och att de släpper in mig i deras liv. För det är ingen självklarhet.
Att dessutom få smita iväg till ett närbeläget hotell och dejta bästisen ett par timmar förgyllde torsdagskvällen ännu mer. Och vilken tur att vi träffas redan nästa vecka igen^^
Sen får jag inte glömma dagens rapport.
Käre Hellman, självklart skålades det för Roskildefreden vid middagen. Vi må icke förglömma att det var då Bohuslän blev svenskt. Hade detta icke skett har jag varit norsk för böfvelen!
För övrigt har jag hört många tungomål. Förutom danska och dalsländska har det mest varit olika norska dialekter samt ryska, tyska, engelska och spanska.
Nu ska fröken sova.
I morgon är det Carlsbergs museum som föräras med besök.
Intensivt program i kombination med för lite sömn och plötslig mensvärk har gjort fröken sliten.
Dags att vila lite.
Paus från allt innan det är dags att äta middag på Jensens böfhus.
Vi har vandrat runt, runt, runt i centrum för att hitta en affär, där man kan köpa öl till hyfsade priser. Jag har ju lovat 21-åringen lite öl.
//Men vägrar handla på 7Eleven, där det kostar typ 25 kr/burk
Jag har köpt öl. Men inte det som stod på önskelistan.
Duger inte det jag släpar hem får han försöka själv.
Lite glögg och en present till Kärleken har jag också handlat.
Nu blir det bingen en timme.
Ha de!
Vi bor mitt i centrala Köpenhamn.
Mitt i glädjekvarteren.
Jag har sett sexköp i verkligheten. Riktiga nattfjärilar in action.
Det är en upplevelse kan man säga.
Annars är det bra.
En supertrevlig kväll med supertrevliga kollegor och elever.
Glädje kan man enkelt sammanfatta vår samvaro.
Nu är vi på g.
Nationalmuseum.
Experimentarium.
Jensens böfhus.
Och ikväll: date med min bästis.
Livet är gott!
Om chefen läser:
Skitväder.
Kallt i Varberg
Tråkigt. Tråkigt. Tråkigt.
Till alla andra:
Jag har ont i magen av allt skrattande.
Intressant om Bockstensmannen.
Vackert i Varberg.
Gott fika.
Nu är vi på väg mot Ringhals.
Min garderob innehåller inte så mycket lila. Det är typ en finklänning och en sommarklänning. Men så har jag ju halsband. Made by Henriette.
Det är bra att ha en Henriette i sitt liv <3
Nu bär dte iväg till Köpenhamn.
3 härliga dagar med härliga människor!
Jag är taggad!
Senaste kommentar