Kattguld
Jag trodde jag hade hittat äkta guld , men det visade sig vara sketet jävla kattguld.
Lurad, förledd, bedragen, duperad, vilseledd. Eller helt enkelt blåst.
Men jag undrar vem som är lurad egentligen?
Jag som blev lämnad av en bedräglig fegis?
Eller du som lurade mig och sitter där med skammen?
Jag kämpar med att förlåta och kunna känna tillit igen.
Då får jag stöd i Kirkegårds* ord:
”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”
Jag har förlorat fotfästet.
Du har förlorat dig själv.
* Tänk vad jag lär mig av att undervisa i religion
Category: känslor
5 Comments
Senaste kommentar