Meningen med livet
Ja vad är meningen med livet?
Det är en ständig fråga som diskuteras i radio, tv, bloggar, nattliga samtal, i häftig debatt. Ja överallt helt enkelt.
När jag var yngre svarade jag alltid att mina barn är meningen med livet.
Men det är ganska enkelspårigt tänkande. För i så fall skulle livet vara meningslös för de som inte vill eller kan få barn.
Mina barn är det bästa och viktigaste jag åstadkommit i livet. Inte att jag har burit och fött dem, utan för att jag lyckats uppfostra tre goda empatiska fina människor. För mig är det en framgång. Och tycker någon att det är vara självgod eller skrytsam så får de tycka det. Jag är stolt över mina barn och de människor de är.
För mig är nog snarare meningen med livet att leva så gott jag kan.
Ta vara på de möjligheter och chansen jag får.
Vara en god människa.
Lära mig av mina misstag.
Leva i kärlek.
Jag har en optimistisk livssyn och jag har en jävla inre styrka. För även när jag har kravlat på verklighetens bittra botten och inte sett någon mening med min närvaro på jorden har jag ändå tagit mig samman och tagit mig upp steg för steg. I dessa stunder har mina barn varit livlinan som hållit mig uppe.
Ju äldre jag blir desto mer ödmjuk blir jag inför livet.
Jag tar inget för givet, utan vårdar ömt. Ibland blir det snedsteg, men jag gör så gott jag kan.
Som människa är det ett ansvar att göra så gott man kan för att ta vara på livet som jag fått.
Senaste kommentar