Tillförsikt

Två steg fram och ett tillbaka.

Vissa dagar går jättebra och andra vill jag helst glömma.

Så är det. Man kan inte ta genvägar från sorgprocessen.

Då är jag glad att jag har mina egna ord och tankar att hitta styrka i.

”Tiden läker sår. Ja, det är faktiskt sant.

Även det är svårt att förstå när man befinner sig mitt i sorgen.

Livet är svart och smärtan outhärdlig.

Men så går den ena dagen efter den andra. Man gråter floder, saknar, längtar, förbannar och suktar.

Framför allt försöker man förstå och vill ha svar på sina frågor.

Sen upptäcker man en dag att smärtan i kroppen är borta, inga tårar faller längre och livet känns lättare att leva.

Man är tilltufsad och tilliten skadad, men glädjen och livslusten har kommit tillbaka.

Man inser att det inte blir några svar på frågorna och att väljer någon att  försvinna så är det inte min förlust. Faktiskt.

Jag vet inte vad som gör mest ont: att bli lämnad av någon som  älskar någon annan mer eller bli lämnad av någon som hellre lever ensam än tillsammans med.

Det är inte lätt att vara den som går heller, men man har ett försprång. Har hunnit påbörja bearbetandet som följer en separation.

Jag har både lämnat och blivit lämnad  och har lärt mig att tiden läker sår.

Det är sant.

Smärtan och sorgen går över.

Livet förändras.

När en dörr stängs öppnas en annan.

Tiden läker sår”

Även om jag är ledsen och längtar, så vet jag att det kommer att försvinna. Jag kommer att bli glad på riktigt igen och klumpen av smärta i magen kommer att försvinna helt och hållet.

Det är en stor skillnad.

Att veta att det kommer att bli bra.

Det gör att jag känner mig trygg.

Även om det gör ont här och nu.