Lat lördag?

Vaknade vid halv 7. Svårt att somna om. Men jag lyckades till slut och nästa gång jag slog upp mina blå var klockan 9. Bra gjort av mig!

Mitt hem är ju invaderat av unga män (sonen har kompisar som lanar) fortfarande. När jag smög upp (iklädd morgonrock) låg R på soffan och sov. Köket såg ut som hej kom och hjälp mig, men jag hade inga problem att fixa lite frukost (stekt ägg och sallad) och sen lämna eländet. Sonen får städa idag. Punkt. Så jag tassade tillbaka till mitt revir. dvs mitt rum med frukost och kaffe.

Det går alldeles utmärkt att tillbringa en lördag i sängen. Kaffe, wordfeud, bloggar, melodikrysset, nyheter, facebook, Skavlan och annat finns som sällskap i sängen. Genom Mac och telefonen har jag hela världen inom räckhåll.

Jag klarade det i hela 3 timmar.

Sen knackade Luther på axeln.

Det som raskt följde var bäddning, dusch och rena kläder, en uppfriskande argumentation med lat son och höjd adrenalinhalt av rotet i mitt hem.

Jag tog till min vanliga terapi: dammsugaren.

När hemmet är dammsugit och golvet moppade mår jag bättre.

Disken har jag överlåtit med varm hand till de unga männen. Punkt.

De är snälla och trevliga, men jag börjar tröttna på att jag aldrig är ensam i mitt hem. Sonen var helt oförstående när jag påpekade att han haft kompisar här dag och natt i över 2 veckor. I mitt hem. Att det kanske borde ta slut nån gång.

Arbetslöshet och uppgivenhet är helt förödande för en del. Som min son och flera av hans kompisar. De klarar inte att ta sig samman och ta itu med sitt liv.  Jag blir uppgiven. Det är fan inte lätt att vara ensam förälder. Att aldrig kunna dela oro och ansvar med någon.  Visst, han är myndig och många har sagt till mig att slänga ut honom. Men gör man så med sitt barn? Goda råd är folk duktiga på att komma med , men konkret hjälp? Nej.

De flyr till spel, film och fotboll när det är jobbigt.

Jag flyr till jobb och städning.

Och bloggar som terapi.

Over and out

Idag kör vi grodperspektiv eftersom jag känner mig lite låg…