Tacksam
Jag är ett blindstyre. Har varit glasögonorm sedan fjärde klass. Det är ju typ 10 år sedan eller nåt 😉
Har fått progressiva glasögon. Det är väl en tecken på att man inte är 17 längre eller?
Åderbråcken plågar mig av och till, men är överkomligt. Fan att jag skulle brås på farfar när det gäller sånt. Annars var farfar den bästa förebild man kan ha. Och landstinget betalar bara operation om man har besvär som bensår, så ska jag operera får jag hosta upp minst 25 000.
Höften värker och gör ont när jag går. Ibland. Men det hör till degenereringsprocessen.
När jag är stressad och har för mycket att fundera över får jag huvudvärk.
Hängbröst, fläskmage och rynkor kan jag omfamna som en del av livet.
När jag uppfattas som attraktiv och någon tycker att jag är sexig blir jag smickrad och tacksam.
Det behövs inte så mycket för att stärka självkänslan. Eller sänka den.
Den där självkänslan som hela livet byggt på det yttre och inte det inre.
MEN
Jag har en kropp som är frisk, stark och fungerar.
Jag står ut med småkrämpor (som är ganska ok när man är äldre än man vill erkänna)
Jag är ändå lyckligt lottad som har en frisk och stark kropp som är sällan sjuk.
Det är jag oerhört tacksam över.
Tack livet för att jag har en frisk kropp och en positiv syn på livet!
DU har all anledning att vara tacksam! Hade jag inte varit fånge i den här förbannade kroppen hade jag garanterat kunnat fokusera på allt jag har att vara tacksam över… för det är verkligen massor
Jag är tacksam. Tackar Universum varje dag. Och mina gener.
fem graviditeter och den sista i 40-årsåldern betalas nu.
tar mig knappt över golven längre.
livet börjat ta slut helt enkelt :/
Visst känner jag av åldern. Men är oerhört tacksam över att jag fått mina barn tidigt (3:an vid 27 års ålder) samt att jag har goda gener att brås på.
Trots att reumatism finns i släkten har jag förskonats samt att jag har var ickerökare. Något som jag tror är en viktig faktor.
Men ålderskrämpor hör till. Åderbråcken är av kosmetisk art, visst ont varje dag, men överkomligt.
Jag har värk varje dag. Men jag tar mig till stan, bibblan, träffar vänner och kämpar på . Annars så skulle jag gå under totalt . Och så tränar jag. Utan träning skulle det inte funka .
Ålderskrämporna skonar inte någon. Jag har haft stor hjälp att jag varit så fysisk aktiv ( typ gymat, sprungit, ridit, dansat ) i mina yngre dagar. Nu är jag för fet men känner mig ganska snigg ändå 🙂