Morgonfilosferande
Vaknar medan det fortfarande är mörkt.
Inser att det är lördag och att jag kan somna om. En skön känsla.
Vandrar ut och in i drömlandet, ser att det ljusnar ute. Till slut känns det som att jag måste gå upp. Klockan är väl rena förmiddagen!
Sträcker ut handen och hittar till slut iphonen. Klockan är 7.09.
Är det ett ålderstecken av man vaknar tidigare och tidigare? Nej glöm frågan!
Sträcker på mig och bestämmer mig för att ligga kvar. Bara för att man är vaken så måste man inte gå upp. Ligger och filosoferar i lugn och ro. T o m katten, som vanligtvis är morgonpigg, ligger och sover.
Tassar upp och njuter av tystnaden i huset. Kokar kaffe. När jag står där med kaffet slår det mig att männen i mitt liv har en gemensam sak. De har alla påverkat mitt kaffedrickande. Såna trivialiteter tänker jag på.
När kaffet (kardemummakaffe f ö) är klart tassar jag tillbaka till sängen, bullar upp med kuddar och sätter mig med kaffet och en tidning,
Jag prenumererar på en enda tidning. Entreprenör. Har gjort i flera år. Jag gillar den.
Ord som fastnade idag:
Lönen är inte en närvaropremie.
En grym inställning och rätt attityd väger tyngre än kompetens. Kompetens får man under resans gång.
Det senare sagt av Zlatan Bajric, en ung entreprenör, som började som UF-företagare.
Ja, jag tjatar om UF, men UF ger så många möjligheter och det ger erfarenheter och kunskaper som gör dig till en bättre anställd också. Alla ska eller måste inte bli företagare. Man kan vara entreprenör på många olika sätt. Det handlar om det entreprenöriellt förhållningssättet. Att våga, vara nyfiken, inte ge upp. Att identifiera möjligheter. Att kunna omvandla en idé till praktik.
För mig är entreprenörskap ta-sig-för-skap.
Nej, nu är det dags för kopp nummer två och kanske lite musik. Fortfarande i sängen. Så klart. Både katt och son snarkar. Jag gillar lördag morgon.
God morgon mina gullvippor <3
Fy sjutton vilka kloka ord. Kanske man skulle spara de orden till den lilla egna anslagstavlan på jobbet. För dit ska jag tillbaka. Å vara med i verkligheten och vardagen. Så det så… Kram 🙂
Jag håller inte riktigt med där. Kompetens ÄR viktigt, det räcker inte inte i alla sammanhang med rätt attityd, det tycker jag är att ta väldigt lätt på saker och ting…
Kramen!
Jag säger inte emot dig, men jag tror att har man rätt inställning och vill lära sig, så får man kompetens.
Jag har stött på alltför många med gedigen kompetens, men som inte vill anstränga sig och som anser att arbetsgivaren ska vara tacksam för att man anställt den merittyngde och som smiter undan och låter andra utföra arbetet. Då anställer jag hellre någon mer arbetsmoral, vilja och framåtanda som vill lära sig.
Kram!
Att vara kompetent utesluter naturligtvis inte i min värld att man är helt befriad från lust och vilja att utveckla sig. Jag bara tycker att att kompetens går först, SEN den som vill få kompetens att utföra uppgifter…
Kramen!
Jag håller inte riktigt med dig där .
Efter många år i vården så är en ssk med ordentlig utbildning en trygghet . Eller uska för den delen sen får de sprudla utav välvilja men jag har jobbat alltför mycket med outbildade som inte inser att utan kompetens /utbildning så blir man ingen bra syrra/uska. Och att det slarvas alltför mycket inom vården för att det fattas kompetent personal . Inom äldrevården så tar de nästan in folk på gatan . Det är oförskämt mot de boende för där krävs det kompetent personal.
Bara för att de är gamla och skröpliga så ska vården inte flamsas bort .Det är trevligt med gladlynt personal men nog bör de åtminstonde kunna ta ett blodtryck/ blodsocker eller inse att man kan inte lämna en 89-årig människa sittandes upprätt med hårdrock vrålandes ur radion som de då inte kan stänga av själva eller be om hjälp att stänga av radion .
Och kompetensen kommer efter vägen så klart. Men det här är en hjärtefråga för mig . Personal inom vården ska vara utbildade !
Kram