Livet går vidare

På något sätt går livet vidare. Sorgen finns där hela tiden, men glädjen är så stark att det går att ta sig igenom sorgen.

Jag gråter varje dag, av både glädje och sorg. Tänk att man kan gråta så många glädjetårar.

blom

Vi har tömt och städat ur hans lägenhet. Hämtat hans personliga saker på jobbet. Sorterat och slängt, bevarat och delat. Det är bra med avslut, men känns ändå så oåterkalleligt. Jag vill inte fatta att han inte finns i livet längre. Att jag aldrig får höra hans röst.

Jag har tillbringat några dagar hos min bror och hans familj. Härliga dagar mitt i allt jobbigt. En positiv effekt av tragedin är att vi kommit varandra närmare och bestämt att vi ska ha bättre kontakt.

blommor

Gång på gång inser jag att livet är snällt mot mig till slut. Trots att min älskade unge är död. Jag lever tillsammans med en fantastisk människa som får mig att känna mig både  älskad, trygg, snygg och smart. Självklarheter kan man tycka, men jag har andra erfarenheter av livet och relationer.

Att leva med en människa som är rak och ärlig, som visar ödmjukhet och respekt utan att vara mesig och som gör allt för att jag ska må bra, gör att jag strävar efter att vara en god människa och göra allt för att han ska må bra. Vardagen är  underbar  och det är en ynnest att få både somna och vakna tillsammans med sin älskade.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
10 Responses
  1. Anne skriver:

    Jag blir så glad av att du är lycklig och du är så mycket värd det.
    Det är vi ju allihopa. Och jag kan aldrig sätta mig in i hur det är att förlora ett barn.
    Dock vet jag hur det är att mista en nära anhörig.
    Kärlek och sorg går ibland hand i hand.
    Vi förlorade min mamma och strax efter fick jag ett barnbarn till.
    Hur som Inna så önskar jag dig massor av kärlek.
    Kram

  2. Anna skriver:

    Har läst dig nått år men den senaste tiden har jag haft fullt upp med egna bekymmer så bloggläsandet har fått vila…ikväll tog jag upp mitt läsande och möts av din sorg. Jag gråter och kan inte /vill inte tänka mig hur ont det skulle göra att förlora sitt barn. Att du delar med dig av detta är stort och det visar vilken fin och genuin människa du är. Att du väljer att se livet trots det svåra du går igenom. Stor kram till dig!!

    • Inna skriver:

      Men ett stort tack för dina fina ord! Jag blir alldeles tagen. Tack.
      Hoppas att du hittar en väg att hantera dina bekymmer.
      Kram!

  3. Malin Stang skriver:

    Kom in för första gången på mycket länge här och såg först nu att du mist din son. Jag har ju förstått att nå i din närhet var sjuk, men inte att det var så nära och inte så allvarligt.
    Jag beklagar djupt den sorg och smärta du måste känna. Jag har inte mist något barn, även om det varit mycket nära flera gånger, men ett älskat barnbarn. Max dog, fem veckor gammal i sviterna av en hjärnblödning för fyra år sen. Hans mammas sätt att komma genom sorgen har bland annat varit att starta grupper för föräldrar som mist sina barn. Helt oavsett om barnet var 15, 35 eller dog i magen. Det är stängda grupper på facebook. OM du någon gång skulle känna att du behöver prata med nån utanför din familj, någon som vet hur det är att mista ett barn, så kan du ansöka om att bli med i gruppen. Skriv då till Jenny Corneliusson på fb.
    Det är åt helvete att en ung människa dör. Att ett barn lämnar sin mamma och sina syskon. Dö skall man göra när man levt klart, inte mitt i levandet. Eller i början av det…….
    Många varma kramar till dej / Malin

  4. MonasUniversum skriver:

    Åh Inna, vad ledsen jag blir för din skull. Såg vad du skrev hos mig och förväntade mig en död hund…eller så. DEN chocken.

    Helvete vad du finns i mina tankar just nu.

    Kram på dig.

  5. Berit skriver:

    Under våren har jag fått reda på att min äldsta blivit sexuellt utnyttjad. Av sin far. Började är hon var 4. Igår fick jag exakta detaljer. Hade hoppats att det skulle ha varit en ”lätt” variant, men det är hela vägen. Underlivet är därför förstört. Det blir inget åtal då det inte går att bevisa plus att polisen säger att vägen till en rättegång, som hon inte vinner, kommer kosta för mycket. Jag får inte konfrontera honom, utan psykolog/polis vill att hon ska komma till ett stadium när hon exploderar av ilska och då själv konfronterar honom. Jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig. Jag vill döda.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>