Om jobb
Jag har turen att ha ett jobb som jag trivs med.
Eller tur. Jag har utbildat mig, jobbat och fått erfarenhet som gett annat jobb, fått erfarenhet som gett annat jobb osv. Idag är jag 50 år och har runt 15 år kvar som yrkesverksam. Ibland kan jag fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har uppfyllt en del drömmar jag hade i ungdomen. Fast arkeolog blev jag aldrig. Det tycker nog min värkande kropp är bra. Men på det stora hela är jag nöjd.
Jag är tacksam att jag har ett jobb att gå till. Jag vet hur det är att inte ha ett jobb.
Jag jobbar heltid.
Jag orkar jobba heltid.
Skulle vilja jobba deltid, men väljer heltid, av ekonomiska skäl.
Jag vill kunna försörja mig.
Jag vill kunna resa.
Jag vill kunna spara.
Jag vill kunna leva utan oro över om pengarna räcker månaden ut.
Jag vill leva ett liv som jag valt.
För mig är heltidsarbete inte ett mål att sträva efter. Utan en nödvändighet. Jag har inga pengar på banken att leva på eller en mecenat som försörjer mig. Så jag arbetar för att försörja mig och min familj.
Jag är lyckligt lottad som har ett jobb som intressant och stimulerande. Ett jobb där jag få använda min kunskap och kompetens. Ett jobb där jag kan bidra till andras utveckling. Det är roligt att gå till jobbet varje dag. Jag trivs att vara mitt i verksamheten och ha mycket att göra.
Hade jag ekonomisk möjlighet skulle jag sluta med lönearbete och ägna mig åt hem, familj och volontärjobb. Jag skulle bli sagotant på dagis, vara stöd till ensamma ungdomar och rådgivare åt unga entreprenörer. Och bo i solen när det blir höst med regn, mörker och kyla.
Men än så länge jobbar jag.
Heltid.
Och drömmer om att slippa lönearbete.
Själv har jag gett upp och det är inte så tokigt det heller. Tror inte jag kommer att falla platt rakt ner pga inget jobb liksom. Jag har så fantastiskt mycket att göra och att vara ensam (100 %) till två tonåringar är ingen semester. Däremot har jag jobbat bort värk och viktproblem genom hårt arbeta. Pengar löser sig alltid – vi lever i ett aldrig sinande överflöd. Nytt i mitt liv är att gå i kyrkan och det fyller på må bra-kontot.
Löpningen har verkligen fångat mig och nästan styr mitt liv = trivs jättebra med att löpträna vart jag än är.
Vidare så har jag klappat ihop två gånger på två nya jobb inom ett halvår och inser min egen oförmåga.
Jag är helt enkelt bara vaken och pigg till kl 14. Sen är dagen slut. Och den energin jag har ska räcka till egenvård av gammal kärringkropp, tvätt, mat, städ och support till mina cheyor. Så ser mitt liv ut. Enkelt och ganska trivialt emellanåt. Ingen man, inget sex, inga vänner, inga parmiddagar. Det finns mycket jag inte gör. Men sparar pengar gör jag baskemej – på så sätt kommer vi iväg på lite roligheter då och då. Varje gör som varje vill och jag litar på Universum, Gud, LoA och så knackar jag bort bekymmer med EFT. 22 kilos viktnedgång är jag sjukt stolt över.
Jag ger gärna min plats på arbetsmarknaden till en ungdom eller en flykting som ska bygga upp sitt liv ety jag har redan allt jag behöver. Kram på dig!
Menar att ha jobbat bort värk genom hårt fysiskt arbete. ff anm.
Jag förstår ditt sätt att tänka till viss del, men ändå inte. Men så har jag inte varit arbetslös mer än några månader och jag har hyfsad hälsa och ork.
Visst hade det varit härligt att ge min arbetsplats till någon yngre, kanske mer behövande och ägna mig åt mig själv och min familj. Men om jag väljer att sluta arbeta, vem ska försörja mig?
Ska jag be, hoppas och önska att andra har förbarmande över mig och skänka pengar?
Eller leva på luft?
Så länge du har barn får du barnbidrag, underhåll och bostadsbidrag så att barnen garanteras försörjning. Det ser samhället till. Jag har varit ensam med tre barn så jag vet.
Men om jag väljer att sluta arbeta ställer inte samhället upp. För att få försörjningsstöd ställer samhället villkor.
Om du däremot inte har förmåga att arbeta av olika skäl, då kan du få försörjningsstöd av samhället.
Men att säga att du gett upp jobb och ägnar dig åt dig själv och dina barn i stället är ett konstigt sätt att uttrycka sig. Tycker jag.
För jag tror att hade du haft hälsan och ork hade du gärna jobbat med det du brinner för.
Säg att du givit upp kampen om att få ett jobb och att du fokuserar på din hälsa nu. För det är vad du gör och det bästa du kan göra i nuet. Det är min uppfattning utifrån det jag läser och tolkar dina ord.
Lycka till!