Livet tuffar på

Jag har nog aldrig tyckt så mycket om vardag som jag gör nu. Ibland kan det kännas som att man inte gör annat än äta, sova, jobba, men jag tycker om mitt liv.

Jag har ett roligt och stimulerande jobb. Det genererar ingen hög lön eller har en prestigefylld titel, men jag gillar min arbetsplats, mina arbetsuppgifter och jag känner att jag gör skillnad. Det är fantastiskt roligt att jobba med vägledning av ungdomar och kunna dela med av min kunskap och erfarenhet till andra.

Det är härligt att ha cykelavstånd till jobbet och jag har fått ett inre lugn av att slippa passa buss- och tågtider. På vägen till jobbet njuter jag av fågelsång och den vackra naturen. På köpet får jag vardagsmotion av att cykla 12 km varje arbetsdag. Och dagar när det ösregnar eller är snöstorm kan jag ta bussen till stan.

På fritiden ägnar jag mig åt körsång, böcker och umgänge med familj och vänner. Trädgårdsarbete när kroppen tillåter. När kroppen värker för mycket ligger jag på soffan och kollar serier.

Vi lever i harmoni mannen och jag. Vi ger varandra utrymme att göra det vi gillar och vi är ändå tillsammans så mycket. Vi har långa härliga samtal vid middagsbordet varje dag. Just dessa samtal fyllda av både allvar och trams är så värdefulla. Det är  fantastiskt att leva med en människa som man kan vara sig själv med fullt ut och bli accepterad och älskad ändå. Eller tack vare 😉

Vardag är bra. Vardag är ibland grå, men den är också trygghet, humor, kärlek och glädje. Att leva i nuet är en av nycklarna till att må bra. Att trivas med livet och vad man gör. Att tycka om den människa man är och visa omsorg och kärlek till andra. Jag gillar mitt liv och den jag är. Trots övervikt, värk och sorg.

Jag är en obotlig optimist med positiv livssyn, men för den skull går jag inte och kvittrar hela tiden. När kroppen värker är det svårt att uppbåda glada tillrop. När sorgen kommer över mig låter jag tårarna flöda och det hjälper oftast. Mannen är dessutom världsbäst på att få mig på gott humör och ta udden av både sorg, värk  och ilska.

På morgonen skulle jag inte klara mig utan rutiner. Jag är morgontrött och det är bara att acceptera. Det spelar ingen roll när jag lägger mig. Jag är svintrött på morgonen, oavsett hur många timmar jag fått sova. Studsar aldrig upp glatt när klockan ringer. Men jag är aldrig på dåligt humör på morgonen numera. Bara trött. Det är en fantastisk förändring.

Jag är inte svårmodig och jag grubblar inte så mycket över tillvaron. Jag lever i nuet och planerar för framtiden.

Livet tuffar på.