Optimstkonsult

Jag är en sån där positiv jävel.

Glad. Optimist. Solsken. Livsbejakare.

Helt enkelt en glad skit.

Samtidigt blir jag lätt arg, har lätt att ta till tårar och skrattar alldeles för högt och ofta enligt en del.

Och jag tror att tårarna och ilskan är en del av orsaken till glädjen.

Jag lättar på trycket. Får ur mig det som behöver pysas ut. Sen är jag en trygg positiv person.

Men så har inte alltid varit. Osäker och  konflikträdd med dåligt självkänsla har jag kämpat genom livet i många år. Men utåt har jag alltid haft en solig glad fasad.

Idag har jag tro på mig själv, vet mitt värde och står med fötterna stadigt på jorden (för det mesta) Jag jobbar med mig själv för att vara en bra människa och behandlar andra med respekt.

Även om det är turbulent är jag inte allt för orolig. Rädslan har förlorat sitt grepp om mig.

För det är  bättre att fokusera på det positiva. Inte grotta ner sig i elände och idka domedagsstämning. Betrakta bekymmer  som problem  man ska lösa. Se framåt. Hitta andra lösningar. Våga tänka utanför  ramarna.

Idag skiner solen. Vitsipporna står i knopp utanför huset.

Imorgon är det lan.

Vi har slagit rekord i antal anmälda ungdomar!

Mina gamla godingar (fd elever) kommer!

Jag har haft goda samtal med både elever och kollegor idag.  Sonen är glad. Diskbänken är tom och skiner blank.

Optimist javisst!