Min ryggsäck

Man brukar säga att våra samlade erfarenheter av livet är vår ryggsäck som vi bär på.

Periodvis har min ryggsäck varit tung. Fylld av sten.

Dålig självkänsla, rädsla för att inte duga, utanförskap, psykisk misshandel, otrivsel på jobbet, skilsmässa, barn som drabbats av vuxnas hämnd, och krossat hjärta som sänkte mig brutalt är några saker som har tyngt ner min ryggsäck rejält.

Men jag har plockat upp stenarna och kastat bort dem en efter en. Mina steg har blivit lättare och nu har jag ingen ryggsäck. Jag drar på en rullväska.

Terapi, vänner och dagboksskrivande har givit mig ökad självinsikt och inre styrka.

Det är sant att man växer genom svårigheter. Även om det är svårt att förstå när man sitter mitt upp i eländet.

När jag höll på att gå sönder av kärlekssorg i vintras kunde jag inte förstå hur det skulle kunna kännas bättre. Att den fysiska smärtan skulle försvinna. Men det har blivit bättre. Smärtan är borta. Och jag mår bättre än jag gjorde före H. Det fanns en mening med all den smärtan.

Det är så jag har lärt mig att tänka. Människor och händelser som kommer i vår väg är för att vi ska lära oss något. Personer som skaver och ger motstånd ska lära mig något. Så att jag växer och utvecklas som människa.

Vänner kommer och går i mitt liv. Den enda person som jag kommer leva ihop med ända tills jag dör är jag själv. Då är det viktigt att jag vårdar och utvecklar den relationen. Att jag accepterar och älskar mig själv som den jag är. Att våga se mig själv utifrån andras ögon. Ibland är det j*****t svårt att erkänna sina sämre sidor och arbeta med dem, men det viktiga är att våga och göra så gott man kan.

Insikten att jag inte kan älskas av alla och att det är viktigt att jag respekterar mig själv har gjort att jag kan vara ärligare både mot mig själv och mot andra. Att våga sätta gränser och vara tydligare har lett till färre konflikter.

Idag har jag en självkänsla och ett självförtroende som gör mig till en stark människa. Jag har fått den styrkan genom motgång, men också från min farmor, som var en benhård kvinna. Hennes kärlek var villkorslös och leder mig fortfarande genom livet, trots att hon varit död i 8 år. Men jag talar med henne fortfarande. Hon finns hos mig.

Category: tankar  Tags: , , , ,
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
11 Responses
  1. den rosbilden gillar jag!!!
    min ryggsäck tar upp en av SJ´s godsvagnar så jag får allt fundera hur mycket som ska pysa ut ur den…
    kram från grynet//

  2. Anna skriver:

    Oj, mycket klokt o tänkvärt..behövde läsa lite sånt har en tung ryggsäcksdag idag… :/

  3. "Ulla på jobbet" skriver:

    Va fint och insiktsfullt du skriver och vad skönt att du kan mentalisera över din tidigare livssituation. Ja vi belastar oss själva ofta med skuld för hur livet blir/blev och om vi inte får och tar emot hjälp så kanske vi inte kommer så långt som du nu gjort. Gläds åt din insikt. Läs gärna en bok som heter ”The Secret” den kan verka flummig men innehåller mycket bra levnadsregler och stärkande påståenden. Kram!

  4. Fröken Hulda skriver:

    Starkt Inna! Jag har raderat en del inlägg som har med min ryggsäck att göra. Är fortfarande rädd att fel personer ska lyckas snoka upp min blogg och hitta mina tankar och känslor kring olika händelser som gjort mig till den jag är och som fortfarande formar mig. Kram kram

    • inna skriver:

      Hulda: kan du lösenordsskydda? eller ha en helt privat blogg för bara dina egna ögon. För mig har det hjälpt att skriva av mig. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 14. Det är många inlägg i bloggen som bara kan läsas av mig och en del av en begränsad skara, av hänsyn till andra.
      Kram!

  5. Majsan skriver:

    Så sant, så sant! Precis som om jag tänkte tankarna själv. Livet är en enda lång skola och vi måste skapa förutsättningarna själva för att det skall bli som vi önskar. Ibland kommer saker och händelser i vägen av olika orsaker och som Du säger; vi har något att lära där.

    Något jag försöker leva efter och lär andra är att vi skall ha styrka att acceptera det vi inte kan förändra, mod att för ändra det vi kan och vara förståndiga nog att förstå skillnaden. Insikten att vi inte är älskade av alla men inte heller kan älska alla, är en bra bit på vägen för att kunna sätta gränser!

    Tack för att Du delar med Dig.

  6. Tatiana skriver:

    Jag håller också på att göra mig av med den ryggsäcken…och det är mycket jobbigare än vad jag någonsin hade anat .
    Keam

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>