Spel

Jag har ju fastnat i mobilalfapet dvs wordfeud-träsket.

Inte så konstigt. Jag älskar ord och språk.

Jag minns första gången jag spelade alfapet. Det var hos mormor och morfar med mina halvnorska plastkusiner. Kusin J var jättesur för att han inte fick lägga ordet do. Toa på norska =) Det var mitten av 70-talet och jag föll klockrent för spelet.

Ett annat spel som introducerades för mig av plastkusinerna hos just mormor och morfar var roulette. Konstigt eg. eftersom mormor var superreligiös och fördömde det mesta i Guds namn. Vi fick bara godis i kyrkan. För att vara tysta och sitta still.

Det kändes så spännande att satsa och se kulan studsa runt, runt innan den föll på plats. Hade man tur hade man vunnit!

Jag har ju en dröm om att gå på ett riktigt casino. Men det blir liksom aldrig av. Jag är nog för lite gambler. Även om jag älskar att vinna.

Ibland spelar jag poker med vännerna och det är jättekul. Men det är sällan numera. Jag blir aldrig inbjuden, utan exet har behållit det kompisgänget. Jag har andra vänner så det är inte synd om mig, men lite trist att inte har pokergänget att umgås med. Men det tristaste är att man inte kan ha delad vårdnad av vänner när man separerar och ÄR vänner.

Ett alternativ är ju att spela online. Jag har aldrig provat. Mest för att jag är rädd för att förlora pengar. Jag kan bli lite avundsjuk när vänner säger att de behöver lite extra cash och spelar online och drar det som behövs.

På online casino kan man inte bara spela, utan även lära sig hur det fungerar. Det känns ju tryggt. Jag kanske ska ge det ett försök?

Vem vet, det kanske går att få en casino bonus?