Archive for the Category »sorg «

Svart natt: nattsvart

Sorgen bränner i kroppen och själen våndas.

Det är mitt i natten. Svart och mörkt.

Jag kan inte sova och en del av mig hoppas att du ligger vaken och våndas också.

Det var meningen att du skulle ligga här bredvid mig i denna mörka natt.

Och nu undrar jag vad som är meningen med allt?

Varför du utsätter mig för all sorg och smärta?

Tänk om jag kunde få svar på mina frågor.

Jag vill inte ha det så här.

Du fick mitt hjärta.

Nu är det krossat.

Lösenordsskyddad: Tankar i mörker

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: sorg  Tags: , , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Tankar i gryningen

Jag ligger i min säng i Sponvika. Har sovit hela natten. Det värker i halsen av återhållna känslor. Jag ligger ensam här, när vi skulle varit två.

Det jag kan göra är att skriva av mig. Dagboken har alltid hjälpt mig. Då får jag lättat på trycket och dämpat ångesten. För jag har verklig ångest.

Alice säger att jag har fått en chock.

Att jag lever i chocktillstånd just nu. Hon har aldrig sett mig så här. Och hon har ändå funnits vid de två separationer jag haft i  mitt liv.
Att jag måste ta en dag i sänder. Att fokusera på att ta små, små steg.

Tack och lov att bästisen är terapeut och är rak på sak.

Det känns skönt att vara hos människor som omsveper mig med kärlek och omsorg. Att ha sällskap, men också möjlighet att dra mig undan och vara ensam i min sorg.

Men även om man säger till mig att släppa taget och gå vidare, så hoppas jag ändå. Man säger till mig att han är självisk som visat sitt rätta jag och att hans agerande  gjort så stor skada som inte är värt att reparera. Ändå hoppas jag.

Hoppet är min livlina just nu.

Ett steg i sänder.

Broken hearted girl

This is how I feel. My heart is bleeding.

You’re everything I thought you never were
And nothing like I thought you could’ve been
But still you live inside of me
So tell me how is that?

You’re the only one I wish I could forget
The only one I’d love enough to not forgive
And though you break my heart, you’re the only one
And though there are times when I hate you
Cause I can’t erase
The times that you hurt me
And put tears on my face
And even now while I hate you
It pains me to say
I know I’ll be there at the end of the day

I don’t wanna be without you babe
I don’t want a broken heart
Don’t wanna take a breath with out you babe
I don’t wanna play that part
I know that I love you
But let me just say
I don’t want to love you in no kind of way no no
I don’t want a broken heart
And I don’t wanna play the broken-hearted girl…No…No
No broken-hearted girl
I’m no broken-hearted girl

Something that I feel I need to say
But up to now I’ve always been afraid
That you would never come around
And still I want to put this out
You say you’ve got the most respect for me
But sometimes I feel you’re not deserving me
And still you’re in my heart
But you’re the only one and yes
There are times when I hate you
But I don’t complain
Cause I’ve been afraid that you would’ve walk away
Oh but now I don’t hate you
I’m happy to say
That I will be there at the end of the day

I don’t wanna be without you babe
I don’t want a broken heart
Don’t wanna take a breath with out you babe
I don’t wanna play that part
I know that I love you
But let me just say
I don’t want to love you in no kind of way no no
I don’t want a broken heart
And I don’t wanna play the broken-hearted girl…No…No
No broken-hearted girl

Now I’m at a place I thought I’d never be…Oooo
I’m living in a world that’s all about you and me…yeah
Ain’t gotta be afraid my broken heart is free
To spread my wings and fly away
Away With you
yeah yeah yeah, ohh ohh ohh

I don’t wanna be without my baby
I don’t wanna a broken heart
Don’t want to take a breath with out my baby
I don’t wanna play that part
I know that I love you
But let me just say
I don’t want to love you in no kind of way..No..No
I don’t want a broken heart
I don’t wanna play the broken-hearted girl..No..No..
No broken-hearted girl
Broken-hearted girl No…no…
No broken-hearted girl
No broken-hearted girl

Jag drunknar

För 3 månader sedan visste jag inte att Kärleken fanns. Han betraktade mig på avstånd, men hade ännu inte tagit kontakt.
Jag längtade efter någon att älska, men var ändå tillfreds med livet. Glad och harmonisk.

Så dök han upp i mitt liv. Jag föll som en fura. Har aldrig upplevt så himlastormande kärlek.

Och nu är det nattsvart. Det känns som att jag drunknar.

Jag sugs ner i ett hål av nattsvart smärta.

Har jag huvudvärk tar jag en alvedon.  Bryter jag benet blir det gipsat.

Men hur gör jag med ett krossat hjärta?

Smärtan är så kraftig. Det gör ont både fysiskt och psykiskt. Det bränner i mig.

Jag vill bara lägga mig ner och dö.

Vad har jag gjort för ont för att må så här?

Regn

Regn ute.

Regn i min själ.

Jag önskar jag kunde hata dig, men jag älskar dig så.

Du har mitt hjärta i din hand och det är krossat.

Min själ blöder.

Gud gråter.

Jag gråter.

Berg-och dalbana

Hela dagen har gått upp och ner.

Långa stunder har jag fungerat normalt. Lyssnat och reflekterat. Klart bättre än gårdagen.

Men det började smärtsamt. Jag blev helt knäckt av att komma till platsen där Kärleken väntade på mig första gången vi träffades.

Platsen där vi kysstes första gången. Sorgen bara vällde över mig.

Då var det så fint att få träffa en fd. kollega som kramade om mig och frågade hur det var. Han sa att han vet och att han tänker på mig. Din kram och omtanke där och då hjälpte mig verkligen Börje.  Tack!

Sen hjälpte det att lyssna på intressanta föreläsare, både från Skåne och England =) Lite nytt och gammal,  men med nya infallsvinklar och diskussioner. Att anteckna och lyssna hjälper mig att hålla fokus bort från hjärtesorgen.
För det mesta. Tankarna är svåra att styra.

Hela tiden finns smärtan där.  Den brännande klumpen i magen, hjärtklappningen och värken i halsen. Kärleken finns i mitt medvetande hela tiden. Jag kan inte stänga av. Jag vill ju bara vara med honom och det gör så ont att han bara vill vara med henne. Det de har tillsammans kan jag inte konkurrera med. Jag vet att jag inte kan ändra på hur andra är, bara på mitt eget förhållningssätt. Men det är svårt.

Jag försöker verkligen förstå.

Ena dagen är jag älskad och vi planerar att flytta ihop och  bli gamla tillsammans. Nästa dag älskar han någon annan mer och säger adjö till mig.

Jag känner mig lurad och utnyttjad. Slängd på soptippen, som en gammal uttjänt vara. Smärtan är så fysisk. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och dö. Fast jag vet att det inte går.

Lamslagen är nog bästa beskrivningen av hur jag känner mig. Jag är mer förvirrad än vanligt. Skickar sms till fel personer, klarar inte av att multitaska, glömmer att äta och kan inte sova.

Nu ska jag hitta någon slags mask och ha styrelsemöte. Fikat är förberett och jag hoppas att det inte blir allt för sent. Jag måste få sova. Imorgon är det massor att göra på jobbet. Men jag är glad att eleverna har lov. Jag fixar inte vara mitt vanliga glada jag.

Ont

Jag har sovit i natt. Av utmattning.

Men vad hjälper det när sorgen griper tag i kroppen och klumpen av smärta bränner i magen så fort jag vaknat.

Flera har hört av sig och undrat vad som hänt.

Och det är knappt att jag fattar det själv.

Men den som jag hade ett himlastormande kärleksförhållande med ringde och sa att han älskar sitt Ex mer än mig. Att de inte är färdiga med varandra och att han väljer henne.

Så är det. Jag kan inte göra något. Sina känslor kan man inte styra eller välja.

Men det gör så ont att bli bortvald. Att någon annan är mer värd att älska. Jag duger inte.

Smärtan är förlamande.

One (love)

Det är min absoluta favoritsång. Den kan jag lyssna på oavsett vilket humör jag är på.

Men mest ger den tröst. Idag.

På något sätt

På något sätt har jag klarat den här dagen.

3 gånger har jag brutit ihop och börjat gråta. Det är många som sett att det var något galet med mig.

Utan Babs kramar och tröst hade jag inte fixat förmiddagen.
Och alla andra som visat sin omsorg och sympati. Både på bloggen, sms, mail, fb och på jobbet. Jag hade inte fixat tillvaron utan er. Tack!

Och jag är glad att eleverna har lov. Det hade inte funkat att vara normal med dem. Jag som har svävat på moln under de senaste månaderna har kraschlandat rejält. I morgon ska jag på föreläsningar och det ska förhoppningsvis fungera ok. Men jag bävar för styrelsemötet på kvällen. Det kan jag inte slingra mig ur; vi ska nämligen vara hos mig. Pust.

Jag vill bara lägga mig ner och dö. Fast det vet jag ju att det inte går. Men jag vill bara bort från allt ont som river och sliter i mitt inre.

Det här är det värsta jag varit med i hela mitt liv. Jag känner mig som Lotten i Jag älskar dig inte.

Hur tar man sig upp?