Tag-Archive for » föreläsare «

Nu…

har det också kommit till mig.

Strax efter jag skrivit hos Hulda att jag var utan fick jag.

Ett stilla, fint sommarregn faller över Lilla Paris.


Regnet syns inte så väl från balkongen…


…vilken tur att jag har fönster på andra sidan! I köket syns det bättre. Och se vilken fin utsikt jag har! Det är inte alla som kan spana på kommunkontoret från köksbordet 😉

 

På tv:n sitter kungen och täcker sig med en sopsäck mot regnet. Har han aldrig hört talas om kläder efter väder?

Regnställ kungen! Regnställ!

Jag håller mig inomhus och funderar på en film eller kanske läsa lite i min bok? Vi får se.

 

Har tackat ja till att plugga i höst i alla fall.


Det blir två kurser. Så jag skippar nog danskurs och annat som jag funderat på.  Satsar på företagsekonomi och entreprenörskap i stället. Det känns rätt. Det är nu jag har möjlighet. När andra förverkligade sig själva och pluggade för  examen hit och dit var jag småbarnsförälder och genomförde det viktigaste arbetet i livet: uppfostrade barn.

Nu är min tid.

Och då satsar jag på företagsekonomi.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Shopping

Pengar rullar in och rullar ut varje månad.

Ibland önskar jag att jag kunde satsa lika mycket pengar på mig själv som jag gör på att bo.

Trots det så shoppar jag  var och varannan dag.

Mest mat, toappper och kattsand.

Fy farao vad jag har släpat hem dasspapper. Är det människans lott?

Ibland är jag lite självisk och köper något till mig själv. Kan jag fynda på rea eller second hand blir jag extra nöjd.

Mitt senaste inköp var en underklänning för 299. Ordinarie pris. Så värd varenda krona. Tycker jag. Att ha kläder som man gillar och trivs i stärker självkänslan. Jag skiter i märke, utan vill ha bra kvalitet utan att bli ruinerad.

Mitt senaste loppisfynd:

Äkta skinn med gummisula i äkta Inna-stil. Pris 20 kr på 7:an.

Mitt senaste reafynd:

Armband från väskaffären på Halden storcenter. Pris 20, 50 norska kr. Lite flärd får man unna sig.

Nu ska jag hänga tvätt och sedan unna mig frukost.

 

Berg-och dalbana

Hela dagen har gått upp och ner.

Långa stunder har jag fungerat normalt. Lyssnat och reflekterat. Klart bättre än gårdagen.

Men det började smärtsamt. Jag blev helt knäckt av att komma till platsen där Kärleken väntade på mig första gången vi träffades.

Platsen där vi kysstes första gången. Sorgen bara vällde över mig.

Då var det så fint att få träffa en fd. kollega som kramade om mig och frågade hur det var. Han sa att han vet och att han tänker på mig. Din kram och omtanke där och då hjälpte mig verkligen Börje.  Tack!

Sen hjälpte det att lyssna på intressanta föreläsare, både från Skåne och England =) Lite nytt och gammal,  men med nya infallsvinklar och diskussioner. Att anteckna och lyssna hjälper mig att hålla fokus bort från hjärtesorgen.
För det mesta. Tankarna är svåra att styra.

Hela tiden finns smärtan där.  Den brännande klumpen i magen, hjärtklappningen och värken i halsen. Kärleken finns i mitt medvetande hela tiden. Jag kan inte stänga av. Jag vill ju bara vara med honom och det gör så ont att han bara vill vara med henne. Det de har tillsammans kan jag inte konkurrera med. Jag vet att jag inte kan ändra på hur andra är, bara på mitt eget förhållningssätt. Men det är svårt.

Jag försöker verkligen förstå.

Ena dagen är jag älskad och vi planerar att flytta ihop och  bli gamla tillsammans. Nästa dag älskar han någon annan mer och säger adjö till mig.

Jag känner mig lurad och utnyttjad. Slängd på soptippen, som en gammal uttjänt vara. Smärtan är så fysisk. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och dö. Fast jag vet att det inte går.

Lamslagen är nog bästa beskrivningen av hur jag känner mig. Jag är mer förvirrad än vanligt. Skickar sms till fel personer, klarar inte av att multitaska, glömmer att äta och kan inte sova.

Nu ska jag hitta någon slags mask och ha styrelsemöte. Fikat är förberett och jag hoppas att det inte blir allt för sent. Jag måste få sova. Imorgon är det massor att göra på jobbet. Men jag är glad att eleverna har lov. Jag fixar inte vara mitt vanliga glada jag.