Tre små kockar bakar bullar: Sara, Henriette och Daniel (svärsonen)
Tanten dricker morgonkaffe och surfar. Dottern som tar bilder fäller dagens kommentar:
-Goe hängpattar!
Tack för den!
Kom tillbaka när du är över 40 och har ammat 3 barn och inte kan hejda gravitationen.
Min vackra dotter
Två prinsessor: Sara och Andrea
Henriette ”Ozzy Ozbourne”
Jag njuter av ledighet och familjeliv.
Jag har två familjer.
En i Sverige och en i Norge.
Jag är lyckligt lottad som har en sån bästa vän. Vi har den bästa av relationer.
Det är lika underbart att ha med sig den finaste av döttrar och svärsonen.
Livet är fyllt av harmoni och kärlek.
Vi solar och badar.
Städar och åker till soptippen =)
Lagar mat och samtalar.
Surfar och facebookar.
Jag suger fortfarande på att fota. Dottern däremot har tagit massor av bilder. Jag har semester. Men lovar att skärpa mig lite. Kanske =)
Idag är det regnväder.
Det gör inget. För ungdomarna ska baka. 6-åringen är överlycklig.
Och de lite äldre flickorna ska åka till Sverige och handla mat.
Fast först ska jag njuta av att vara ensam vaken, dricka morgonkaffe och lyssna på en sommarpratare.
Kaffe, fågelsång och harmoni.
Småprat med sötaste 6-åringen jag känner.
Alla andra sover
Jag lyckades t o m sätta på en barnkanal på tv:n!
Annars ordnar jag bara myrornas krig eller svart skärm. 3 Fjärrkontroller och massa knappar att trycka på =)
Men det var nära att vi inte kom iväg igår.
Dottern, svärsonen och jag gick hemifrån i god tid för att ta bussen till tåget
För att komma någonstans måste vi till järnvägsknuten 6 km utanför stan: Öxnered
Vi ställer oss och väntar på bussen. Väntar och väntar. Så åker en buss i väg och Sara frågar mig vilken buss vi ska åka med. Och det går upp för mig att vi skulle åkt med den bussen!
En lät panik uppstår. Nästa buss går om en timme. Tåget om 40 min.
Jag ringer taxi.
-nej tyvärr vi kan inte garantera körning inom en timme.
Ringer taxi Trollhättan.
-det kostar extra, men nej tyvärr vi kan inte ordna en bil.
Dottern visar sin oro. Tankarna snurrar runt i mitt huvud.
Så får jag syn på en bil med några killar. Rusar dit bort och hasplar ur mig en harang.
-hej , är ni upptagna just nu? Om jag betalar kan ni köra oss till Öxnered? Vi har ett tåg att passa!
De tittar på mig som jag är ett ufo!
Så öppnar en av dem munnen och jag upptäcker att de är danskar. De fattar inte ett smack av vad jag sagt!
Springer tillbaka till ungdomarna och funderar på vad jag ska göra. Så ser jag en bil som står en bit bort. En bil som det står Västtrafik på. Går bort till bilen och förklarar vår prekära situation för mannen i bilen.
-Ja visst, men jag vill inte ha betalt. Hämta väskorna, så ska jag köra er.
Så vi fyller bagaget med våra väskor, sätter oss i bilen och får skjuts till Öxnered av denne, vänlige man!
Tack!!!!
Och det finns vänlighet i världen. Man måste bara våga fråga.
Sara, Daniel och Inna i väntan på tåget =)
redan innan dagen har börjat!
Av någon anledning åkte jag på att väcka 17-åringen.
Klockan 6!
Lade mig vid 1.
Har knappt sovit något i natt.
Så jag är trött som ett snöre.
Har köpt tågbiljetter och handlat mat.
Naturligtvis var det något som inte har kommit än, av varorna på listan, så jag måste till affären igen!
Nu ska jag äta frukost, väcka ungdomarna, packa och sen bär det iväg till Norge på semester!
Jag kommer att sova gott på tåget =)
Vi har firat mammas födelsedag.
Dagen började med regn (före 7) men sen blev det fint.
En familjedag på bästa sätt.
Mamma har varit pigg och glad. För första gången på 2 år har min riktiga mamma visat sig. Inte det där deprimerade strokemonstret.
Lunch på bryggan. Rökt makrill, sill och potatis. Jag vågade smaka på sill och det var inte så hemskt. Det finns hopp om mig =)
Bara familjen. Pappa, mamma, barn och barnbarn. Sol och vind. Tårta. Prat, lek och samtal på bryggan.
Fina blommor. Kärlek och omsorg.
Bra samtal med både mamma och pappa.
Jag har en bra vuxenrelation med båda mina föräldrar och det känns så bra.
Imorgon kväll åker vi hem till stan igen. Till sjuk 17-åring och små katter. Det känns också bra.
Men snart åker jag hit igen.
Dagens finaste kommentar var när min 21-åring sitter och spontant visar sina bilder han tagit med mobilen:
Alice är så söt. Hon är det sötaste unge jag vet! (om sin 5-åriga kusin)
Tänk, idag har mn 21-åring frivilligt gått till lekplatsen och t o m lekt kurragömma bland sjöbodarna med småkusinerna =)
Undrens tid är inte förbi!
är jag.
I TRE timmar städade jag ur 17-åringens rum.
Nu har jag eget rum igen. Efter 5 år med säng i vardagsrummet.
Ingen ovanlig verklighet för frånskild förälder.
Jag klagar inte . Det har funkat bra. Har varit viktigare att ungarna haft eget rum.
Det bästa är att det är rent och fint.
Jag njuter.
Och är nöjd att jag fick ordning på dammsugaren. Stoppet i slangen var en kapsyl. En ölkapsyl. Men nu är den borta!
Jag är bäst!
Jag har inte gjort många knop idag.
Skurat kattlåda. kort promenad. Lagat middag. Diskat.
Annars har jag ägnat mig åt kontemplation. Det har varit skönt.
Skrattar rått åt Mona.
När yngste sonen var liten kallade han mig för ”sin tjockrompa” Varje gång han saknade mamma sa han:
jag längtar efter min tjockrompa.
Jag gillar min kropp mycket mer nu efter 40 med tjockrompa, hängbröst och randig mage. Det är inte utsidan som är det viktigaste. Jag måste gillar mig själv oavsett hur jag ser ut. Och jag har mycket bättre självkänsla numera än när jag var ung och smal. Nät jag var supersmal hade jag bara massa komplex och tyckte att jag var tjock. Nu är jag mullig och trivs som jag är.
Jerry undrar på fb hur man är när man är sig själv.
Det är när man inte förställer sig och försöker att vara som man tror att andra vill att man ska vara. när man är bekväm med sig själv och inte tänker på hur man ska vara. Man bara är.
Numera är jag mig själv. Jag gillar att vara mig själv.
radion, där de säger att twittra är ute.
Naturligtvis eftersom jag precis har börjat!
Det är mest journalister som twittrar påstår någon på radion. Facebook is da shit.
Jag är en äkta fb-nörd. Tur att jag hänger med på något =)
Orken har tagit semester. Har sovit ett par timmar på soffan. Lagar middag nu.
Imorgon ska jag jobba. Öppet Hus på världens bästa skola!
Fast just nu längtar jag mest efter söndagens sovmorgon.
Kompledigt för alla på måndag. Då går jag på fortbildning. Så klart =)
Men nu ska jag fixa lax och potatismos. Till sönerna och mig. Sen blir det viloläge på soffan. Det är mitt fredagsmys.
Jag har ikväll haft ett hejdundrande gräl med min 20-åring. Han hatar mig och vägrar att prata med mig.
Men han finns här. I rummet bredvid.
Jag gråter när jag läser hos Martin om hur de förlorade sin son. Livet är skört. Man vet aldrig när det otänkbara kan hända.
Hemska saker gör att man får perspektiv på livet.
Vi växer genom svårigheter. Men hur kan man växa genom att förlora ett barn?
Jag är så tacksam att jag har mina tre i livet. Har pratat med de utflugna idag. Bara för att jag ville höra deras röster. Lyssnar på Surkartens ljud från rummet bredvid. Och minns hans första minut i livet. Stark. Högljudd. Envis.
Tack för mina fina barn.
Senaste kommentar