Det är inte bara Chrille som fyller år idag.
Sally och Stina är båda födda 30 augusti.
Sally fyller 6 år idag. Den första. Chefskatten som numera är ensam fru på täppan.
Stina, dotter till Sally och Ville, boende hos Sara, fyller 4 år idag.
Grattis sötnosar!
Behöver du muntras upp lite?
Eller bara asgarva?
Lyssna på hundens & kattens dagbok 😀
Det tjatas om den där House.
Jag dejtar Pops och Kajsa kl. 21.
Tack och lov för sport!
Dagarna går i ett hela tiden.
Jag hinner knappt känna efter om jag är trött.
Den halvdana förkylningen gör att huvudet känns som i en bubbla.
Lektionerna går som en dans som tur är och utan mina listor hade det andra inte fungerat.
Att dessutom använda kalenderfunktionen i iphonen med påminnelser är perfekt för mig!
PIP: elevråd
PIP: skriv veckobrev
PIP: arbetslagsträff
Jag fick frågan från en kollega om vilka mina arbetsuppgifter är detta läsåret?
Ansvar för lärplattform och viss it-fortbildning för personal, marknadsföring, ansvar för entreprenörskap och några projekt, hemsida, hjälpa syv m studieplaner, bollplank åt chefen, beställningar, vissa möten, skriva utkast, fixa enkäter, ansvar för elevrådet , mentor för en klass mm.
Då fick jag frågan: så du har ingen undervisning?
Jo, jag undervisar 70% och jobbar administrativt 30 %.
På pappret.
Jag älskar dock mitt jobb och klagar inte. På något vis.
Men jag har att göra.
Jag tycker att jag får det bästa av båda världar: undervisar i kurser som jag älskar (några mer, några mindre) samt massa kul admin-jobb. Jag vill inte jobba som rektor, men trivs med den roll jag har som chefens hjälpreda.
Nu väntar jag på att middagen ska bli klar.
Är ensam hemma. Tack och lov.
Ställde några rimliga krav på 22-åringen, som replikerade med en harang och sen försvann han med en smäll i dörren.
En del mognar långsamt…
Efter middagen blir det nog soffhäng med Mons Kallentoft. Och lite sport på tv:n senare.
23 är det dags att släcka.
Tänk vilken skillnad det är när jag lägger mig vid 23.
Jag är inte alls lika trött efter jobbet.
30 augusti 1992 var en söndag. Det var en solig, varm dag med hög luft.
Maken spelade tennis på grusbanan när jag förstod att nu är det dags. Med tredje ungen känner man sig lite erfaren. Eftersom sjukhuset ligger 10 mil bort och förra ungen ville komma ut fortare än kvick ville vi åka i god tid. Men det tog lite tid att få hem maken (mobilen hade inte gjort intåg i vår vardag då) och att få fixat barnvakt åt syskonen. Vi var framme på sjukhuset vid 16-tiden. Och när barnets hjärtljud skulle registreras upptäckte jag att mina skratt gjorde utslag på apparaten, varvid jag bara skrattar helt hysteriskt. Ända tills barnmorskan säger att det är nog bra om jag kan låta bli så att de kan observera barnet ordentligt. Inet riktigt redo än, så vi slår oss ner i väntrummet och kollar på tv. Några timmar senare får jag order om att röra på mig. Det har stannat av. Så jag vandrar fram och tillbaka i korridoren. Maken ser på tv. Det är tyst och trist. Men jag vandrar ändå fram och tillbaka. Vid 20.15 får vi ett eget rum. Men inte redo än säger barnmorskan. Jo säger jag. Lyssna på henne säger maken. De förra ungarna gick fort. Nej säger barnmorskan och går ut ur rummet. Nu är det dags säger jag och ungen kommer! Gissa att det blev fart på barnmorskan! Så kl. 20.30 30 augusti 1992 föddes en vacker liten gosse. Envis, stark och självständig.
Vi har kämpat med och mot varandra hela livet.
Du ger mig motstånd hela tiden.
Du är en fantastisk ung man.
Jag älskar dig så mycket.
Grattis på födelsedagen Christian<3
Jag är lika stolt över alla mina barn. De är det finaste som finns. Visst finns det dagar när man önskar dem dit pepparn växer, men kärleken finns där alltid.
På båten från Kiel i april. Säkrast att använda en bild han har godkänt =)
Senaste kommentar