Ibland
Onsdagar innebär lång arbetsdag fullproppad med aktiviteter.
Jag kan koppla av på bussen hem och brukar slumra till på slätten.
Idag hade jag sällskap av Springsteen och när jag klev av bussen var jag lagom mosig i huvudet.
Trött, inte gammal Daniel!
Väl hemma var det skönt att sparka av sig klackskor och knäppa upp bhn. Ni utan tuttar fattar inte vilken befrielse det är. Och varför väljer jag klackskor när jag trivs bäst barfota????? Jag blir ingen dam ändå. Fatta!
Det är då jag jag saknar mitt gamla liv.
Ja, inte det livet. Men jag saknar att cykla till och från jobbet. Få röra på sig och få motion på köpet. Jag saknar inte grälen med maken och att hämta och lämna ungar på dagis, ständigt tvätta och vara kuvad.
Men tänk att få cykla varje dag. Åh vad jag saknar min röda cykel som blev snodd av en dum tjuv.
Då behöver man inte få dåligt samvete för att man inte motionerar när man kommer hem från jobbet.
På nya jobbet finns det gym. Det känns hoppfullt. För tränar jag orkar jag mer och blir piggare.
För ont i leder och sämre ork beror inte på att jag är gammal Daniel. Bara så att du vet!
Till middag blir det sallad. Lunchlådan som av någon anledning inte följde med mig i morse, utan stannade kvar i kylskåpet. Snopet, men bekvämt nu. Inget ont som inte har något gott med sig 🙂
Senaste kommentar