Suger på att vara sjuk, men tacksam över mitt liv
Jag hade en vision om min sjukskrivning. Vila och inga lyft. Pigg och lite värk. Jag skulle kunna jobba lite och kolla på serier däremellan. Som semester nästan.
Så var det de första dagarna. Ovanligt lite ont efter operationen. Men så smög nåt jävla virus på mig. Yr, orkeslös, svimfärdig. Ont i huvudet och lederna. Att duscha och klä på sig blev en enorm kraftansträngning som krävde lång vila. Jag blev ett gnälligt monster.
Jag är verkligen skitkass på att vara sjuk.
Nu börjar jag se ljuset i tunneln.
Jag är fortfarande sjuk, men orkar mer och mer. Skönt, för jag är trött på mitt gnäll över att jag är sjuk.
Jag har så mycket att vara nöjd över.
Jag har en fantastisk familj.
Jag lever tillsammans med min stora kärlek.
Jag har härliga vänner och roliga saker att se fram emot.
Jag bor i ett gammalt hus på landet med naturen inpå knuten.
Jag har ett spännande jobb och jag har valt att jobba heltid för att kunna försörja mig själv, inte låta någon annan göra det. Sen vet jag hur tufft det är att vara arbetslös och är tacksam att jag inte är det längre.
Jag har bra sömn, äter god mat och njuter av livet. Jag är överviktig, sover på mage och dricker vin och ändå är jag tillfreds med livet. Jag accepterar att kroppen blir äldre, rynkorna fler och att tuttarna hänger längre och längre ner. Röven sitter fortfarande där den ska och jag skrattar mycket och ofta. Jag tycker om mig själv.
Hälsporre och tronchanterit förhindrar löpning och pw. Så jag satsar på mental träning. Meditation och yoga passar bättre för en värkande kropp. Sorgen sitter i kroppen och den måste släppas ut.
Jag ser fram emot att fylla 50 och planerar kalas i trädgården med släkt och vänner. Skaldjur och champagne!
Livet är gott. Även när jag är sjuk.
Jag är tacksam över så mycket, men mest över att jag har en positiv inställning till livet. Att jag har fått jävlar anamma av farmor och bryt ihop och gå vidare av pappa.
Mvh
En obotlig optimist
Senaste kommentar