Hej bloggen
Hej bloggen, det var länge sedan.
Livet pågår för fullt och jag är ledsen att jag behandlar dig så styvmoderligt. Men vi har på något sätt växt ifrån varandra. Jag behöver dig inte längre. Du finns kvar av sentimentala skäl om jag ska vara helt uppriktig och vänner ska ju kunna säga sanningen till varandra.
Det riktiga livet är viktigare än det digitala. Jag har varken behov eller lust att redogöra för allt jag gör, känner och tycker. Kalla mig tråkig, lat eller bekväm. Men jag måste inte tala om vad jag åt till frukost, hur mycket jag har tränat eller hur bra jag är på att fynda på loppis, vad som hänt på jobbet eller vad jag tycker om miljö, religion eller samhällsutvecklingen varje dag. Ibland torrbloggar jag, men jag orkar oftast inte sätta mig vid datorn och skriva ner inlägget.
OBS detta betyder inte att jag tycker något negativt om de som bloggar om allt i sitt liv. Bara att JAG INTE vill, kan eller orkar längre.
Antalet kommentarer och besökare har naturligt minskat, men jag sörjer inte. Det känns som ett normalt utfall. En stor bidragande orsak till att jag inte bloggar som tidigare är att jag lever tillsammans med en människa som inte vill figurera i bloggen och det respekterar jag. Samtidigt är det en begränsning som hämmar mig och då är det bättre att låta bli. Men också att min gräns mellan personlig och privat har flyttats mer och mer.
Emellanåt händer det dock att jag får både lust och ork att blogga och då glimtar det till. Men oftast är jag fullt nöjd med att dela med av mitt liv via IG och FB. En bild säger mer än 1000 ord.
Tjolahopp mina gullvippor <3
Senaste kommentar