Vilken tur

att jag inte har småbarn.

Det hade jag aldrig orkat.

Har kommit hem halv sju tre dagar i rad.

Röja, städa, diska typ så fort jag kommit innanför dörren.

Nu ska en trött tant kvinna äta lite middag, hälla upp ett glas rödvin och lägga upp fötterna.

Sen häller jag kanske upp ett glas vin till.

Vilken tur att jag bara har myndiga barn.

Det enda tråkiga är att Kärleken bor alldeles för långt borta.

Men längta är kanske bra?