Ur balans

Livets ordning är helt ur balans.

Sorgen är obarmhärtig och nyckfull. Ena stunden är livet som vanligt: jag är glad och lycklig och skrattar. Så slår sanningen till och jag förlamas av sorg. Min son är död. Chrille finns inte längre. Tillvaron är en emotionell berg- och dalbana mellan himmel och helvete.

Om och om igen får jag höra att jag är så stark. Och jag undrar vad de menar. Jag är ju bara. Vet inte något annat. Så säger H till mig att det är okej att bryta ihop. Alice viskar i mitt öra att jag måste släppa ut sorgen, kan inte bara ta hand om alla andra. Och jag släpper loss och gråter. Gråter när jag minst anar det. Gråter när jag skrattar. Skrattar och gråter samtidigt.

Barn ska inte dö före sina föräldrar. Punkt.

10175992_10152348270065688_6378616425314153844_n

Christians begravning blev precis så vacker, ljus och fylld av glädje, minnen och kärlek som jag tror att Christian ville. Han pratade med oss i familjen om hur han ville att hans begravning skulle vara och vi har gjort allt för att uppfylla hans önskemål. Det blev ett vackert och glädjefyllt avsked. Och samtidigt en av de värsta dagarna i mitt liv. Men jag har en underbar familj och de finaste vännerna och vi stöttar varandra på bästa sätt.

Samtidigt exploderar naturen i värme, försommar och grönska. Vi klipper gräset, grillar, sitter ute på kvällarna och njuter av fåglarnas konsert. Livet föds på nytt.

10290706_10152348270005688_2486708541240659353_n

Min tröst är att Chrille har det bra nu. Han slipper smärta och ångest. Han har fått ro. Men jag längtar och saknar honom. Får aldrig mer höra hans röst.
Jävla unge! Du fattas mig!

Fuck cancer!

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
13 Responses
  1. Jag dör en bit själv när jag läser om detta. Idag i Ed träffade jag en vän A-C, som förlorade sin son i just den åldern för två år sedan. Hon berättade om en förening för de som förlorat ett barn. Jag vill hälsa till dig från henne. Jag nämnde inget namn men liksom ändå <3
    KRAM fina vackra tjusiga Inna.

  2. Gøril Fristad skriver:

    Tårene triller når jeg leser dette, og det er så unaturlig at du, som er et av de mest levende mennesket jeg har møtt, har mistet et barn. Jeg skulle ønske du kunne slippe å oppleve dette. Jeg tenker på deg.

  3. Monica i Nacka skriver:

    Å tårarna trillar lider sån med dig , ???

  4. Carla Lindberg skriver:

    Finns ingen större smärta än den att förlora ett barn, ingen större sorg än att följa sitt barn till graven 🙁 Och så denna ständiga sorg som river i både själ och hjärta. Sänder er alla varma tankar, Har tänt ett ljus för er fina Christian jämte mina grabbars <3

    • Inna skriver:

      Jag vilar i vetskapen att han har fått ro nu. Han plågas inte av sjukdom och ångest längre. Men livet är inte rättvist. Jag försöker tänka på de positiva stunderna och vad han har gett mig under sitt korta, men intensiva liv.

      Kram <3

  5. Ullis skriver:

    Många kramar till dig. <3

  6. Tatiana skriver:

    Jag önskar att jag kunde omfamna dig . Men du får tankar härifrån .
    Kram

Leave a Reply to inna Klicka här för att avbryta svar.

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>