Tid

Jag njuter av livet hos bästisen.  Sol och bad ( ja jag har bränt mig) samtal, skratt, gemenskap, mat och  läsning (ja jag är en bokmal) men mest har jag tid.

Tid att bearbeta och läka.
Tid att sörja.
Tid att gråta.
Tid att sakna.
Tid att hitta kraft att gå vidare.

Jag har tid och jag låter tårarna flöda. Jag låter sorg och saknad skölja igenom mig. Mitt barn finns inte i detta livet längre, men jag lever. Hans syskon lever.

Familj och vänner är mitt stöd i denna processen, men den största kraften finns inom mig. Det är jag som ska lotsa mig igenom livets snårskog och för varje svårighet blir jag starkare.

Men det bästa är att jag är inte ensam. Jag har någon vid min sida. En stark trygg kärlek. Det är lite tomt att vara ifrån varandra. Men bra att längta. Och jag har det bra tillsammans med dottern hos familjen Långkalsong <3