Saknad

Behovet av reflektion är större än jag trodde.

Dagarna är fyllda av till ytan ingenting, men inombords pågår hur mycket som helst. När jag minst anar det: ett ord, en fras i en bok, en scen i en film, en sång  får mig att brutalt inse vad som är sant: min son är död.

Christian finns inte längre och så fylls jag av sorg och gråter hämningslöst. Då är det skönt att vara ledig, gå hemma och göra ingenting. Själen måste få sörja och läka.

Det är tre månader sedan han dog och om två veckor ska vi strö hans aska i havet.

Han ville få sin aska strödd i havet.  Han älskade att vara i Ellös, så därför strör vi askan i Ellösfjorden, helt enligt hans vilja. Det känns helt rätt. Jag behöver ingen grav att gå till. Jag har hans foto och ett ljus bredvid hemma och jag tänker på honom varje dag.

Åh vad jag saknar dig Christian <3

Jävla unge som skulle gå och dö.