Jag duger som jag är

Livet blir bara bättre ju äldre jag blir. Om man bortser från att människor jag älskar går och dör. Den smärtan och sorgen är något jag inte kan välja bort, utan bara acceptera och lära mig att leva med.

Jag märker av det kroppsliga förfallet, men får ingen ångest av det och provar dieter, tränar som besatt eller solar solarium. Nej jag accepterar livets gång och gillar min kropp och själ.

Livet har sin gång.

bild1

Det enda jag sörjer är att jag inte varit tillräckligt snäll mot kroppen när jag var yngre så nu har jag värk varje dag. Alla som haft hälsporre eller har reumatism vet vad jag pratar om. Värk som begränsar och påverkar min rörelseförmåga och träningslust. Men jag cyklar minst en mil varje vardag när vädret tillåter. Alltid något.

Jag äter allt. Ja, om man bortser från fiskbullar, lutfisk, svamp och pulvermos. Det är inte mat.  Lamm undviker jag så mycket jag kan. Klarar inte smaken. Men. Jag äter både socker och vetemjöl. Utan att skämmas för att jag inte följer någon diet. Jag äter massor av grönsaker och fisk och är sällan sjuk. D-vitamin och magnesium stoppar jag i mig varje dag samt en shot av det välgörande ingefärsavkoket.

När jag var smal hade jag komplex för att jag var tjock och nu när jag är tjock gillar jag min kropp och tycker att den är riktigt okej.  Du förstår,  jag är överviktig, men har inget problem med det.

Var och en blir salig på sin tro och ingen behöver tala om för mig vad jag ska göra för att må bra. Precis som jag inte predikar för andra hur de bör leva.

Jag är tacksam att jag aldrig varit rökare. Jag är tacksam att jag är envis. Jag är tacksam att jag är känslosam.

Jag är en människa med fel och brister som  andra. Jag strävar efter att bli en bättre människa och lära mig av mina misstag.

Tack och lov att man lär sig av sina misstag.

Jag har lärt mig att våga vara tydlig och rak. Att inte låta andra trampa på mig. Jag har blivit mer ödmjuk. Jag har lärt mig tillit. Jag har blivit tryggare och inser att det finns människor som tycker om mig precis så jag är.

Jag lever här och nu, men har ändå drömmar för framtiden. Drömmen är att bo i solen under vinterhalvåret och hemma i Sverige på sommaren.

Jag vill ha höns och en katt innan jag kolar vippen. Men det vill inte mannen. Tur att min mamma lärt mig att tålamod är en dygd 😛

Jag drömmer om att skriva en bok, men vet inte vilken av mina idéer jag ska satsa på. För jag har flera synopsis. Allt har sin tid.

Men tills jag vet fortsätter jag leva i nuet och planera för framtid. Jag är en planeringsmänniska. Älskar att organisera och förbereda tillställningar och mässor. Planer och körschema är min melodi. Sen är jag bra på att ta saker på uppstuds. Men har man en grundstruktur, en plan, är det lättare att vara flexibel.

När man är 50 bekymrar man sig inte så mycket över hängbröst och degig mage på badstranden. Det är bara på med bikini och njuta av sol och bad!

Jag duger som jag är!

bild3

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
9 Responses
  1. HEJ! Jag med. Jag duger utan jobb och med en halv miljon i skuld hos fogden som får följa med ner i graven. Ja, skulden alltså. Tack och lov så ärver ju inte ens barn ens skulder.
    Jag duger utan att vara älskad och med en son som ratar mig. Jag duger med att ha gått ner 25 kilo på eget bevåg pga en kropp som knappt kunde resa sig ur en stol och gå över golven.
    Jag duger utan sex i 5 år. Jag duger utan utbildning och med yrsel och högt blodtryck.
    Höns är underbart att ha – det har jag provat minsann. Jag har blivit så mycket bättre på här och nu. Och jag har framtidsdrömmar. Till Spanien om fem månader. Flytta till Göteborg om några år.
    Jag duger. Och DET duger att göra sitt livs största satsning på hälsa och friskvård. Det duger att hoppa av hamsterhjulet med jobb och lön och konsumtion.
    Jag har aldrig blivit rikligen belönad för mina talanger på en enda arbetsplats. Inser att jag mest bara stört. Det är gott att ha kommit till insikt att jag mår bäst när jag är tyst.
    TACK för ett viktigt och bra blogginlägg. Kram fr sö Dalsland.

  2. Helena skriver:

    Börjar dagen med att läsa ditt sköna inlägg. Ha förtröstan vad hönorna anbelangar…, jag får mina i vår -efter 17 års tjat:) Så skönt att vila i förnöjsamhet. Du har så rätt och gör så klokt. Jag strävar för att nå samma insikter som dig;) En skön dag önskar jag dig!/Helena

    • inna skriver:

      Tack för dina ord Helena.
      Det låter ju hoppfullt om höns. Jag har en vision om mig som excentrisk gammal tant med flakmoppe, höns och katt 😛

  3. Grethe skriver:

    Ja du Inna vist gör du. Det är så underbart att se att du mår bra. Men jag tror inte att vi kommer att träffas. Det verkar som du aldrig kommer att komma till min ort. Det är tråkigt tycker jag hade önskat att få träffa dig.
    Många kramar
    Grethe

    • inna skriver:

      Tack snälla Grethe. Visst ser det omöjligt ut med så långt emellan oss. Jag är ju så sällan på västkusten numera och eftersom jag inte kör bil är det krångligt att ta mig tvärs över landet. Men man ska inte ge upp.

      Kramar till dig <3

  4. Ullis skriver:

    Vilket härligt inlägg. 🙂 Du har alldeles rätt i allt du skriver. Jag ska försöka tänka som du.

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>