Hej

Man skulle kunna tro att bloggen gått i graven. Det är snart 2 år sedan förra inlägget. Men bloggen lever. Jag lever 🙂

Bloggtorkan består dock. Eller snarare är det så att  behovet av att synas och bli bekräftad av alla helt förändrats. Mest av allt är  gränsen mellan personlig och privat är flyttad.

Livet pågår för fullt och jag tycker inte att jag har tid att blogga flera gånger om dagen som jag gjorde på den gamla goda tiden. Det är mycket lättare att instagramma i stället. En bild säger ofta mer än alla ord.
Men jag vill ändå inte stänga ner bloggen. Jag har funnits på nätet sedan sommaren 1998.

Jag jobbar heltid och trivs med det. Mitt arbete är både självständigt och stimulerande. Jag har cykelavstånd och en hyfsad lön. Mannen och jag driver eget företag och jag har hand om administration och ekonomi. Oavlönat, men viktigt arbete.

I drygt 2 år har jag jag varit mormor! Det är bland det bästa som hänt i livet.

Jag vet ännu inte om jag kommer att väcka liv i bloggen. Men man vet aldrig.