Mitt i natten är det nu
Manufrog har krånglat lite. Men nu fungerar det som det ska igen.
Jag har haft Manufrog som webbhotell i 7 år eller nått och det har fungerat klockrent under alla år. ända tills denna veckan. Men vet att de gör allt för att det ska fungera. Bra support och snabbt info i kombination med stabila servrar gör att jag ändå gillar manufrog.
Detta skrev jag för en stund sedan:
Huvudet är fullt av ord som vill ut, men så har webbhotellet fått tuppjuck och gått ide eller nått.
Man blir lite trött.
Så det blir som tidigare.
Jag skriver i word och publicerar när jag kan.
För det är skönt att få ur sig alla ord som pockar och bubblar i mitt sinne.
Jag får så många kloka ord av er mina vänner. Massor av beröm och kärlek som får mig att växa och känna mig värdefull. Ni betyder mycket för mig.
Jag vet att jag inte kan ändra på en annan människa.
Jag kan bara ändra på mitt eget förhållningssätt. Ibland är det så lätt. Man gör det utan att tänka och balansen blir bättre. Ibland är det svårt att få hjärnan och hjärtat att samarbete. Det viktiga är att man är medveten och gör sitt bästa. Det är väl en av sakerna med att vara vuxen: man jobbar mer med det inre än det yttre. Jag har inte gjort något annat de senaste 10 åren känns det som ibland.
Det var väl därför det är så underbart med förälskelsen: att bara flyta med på den fantastiska positiva energinvågen utan att tänka.
Vi människor är så olika. Några vill söka efter nytt direkt efter en separation, medan jag slickar mina sår och föredrar celibat. Det viktiga är att var och en får följa sitt hjärta och göra efter sin vilja. Det finns så många som har åsikter och tycker vad man ska göra eller inte göra. Jag kan inte vara som andra tycker att jag ska vara. Jag är jag och kämpar på så gott jag kan.
Som Yvonne brukar säga: var och en får skämmas för sig själv. Det är en sån bra inställning. Yvonne är en mycket klok människa.
Visst är det sant.
För tredje gången såg jag filmen Max Manus. Den var lika bra tredje gången. Och jag grät i slutet för tredje gången.
Nu borde jag sova.
Det är mitt i natten. Det här är en av de bästa stunderna.
Helgen ligger öppen framför oss. Ingen väckarklocka eller jobb som pockar.
Jag kan sitta uppe så länge jag vill. Jag kan sova så länge jag vill.
För mig är det också så som du skriver, att orden liksom pockar på, måste ut. Jag hade aldrig överlevt så här länge utan bloggen och därför är det extra smärtsamt när folk ständigt påpekar att jag inte får skriva si, inte får skriva så. Men hur som helst, som jag ser det utifrån, på dig, har du växt otroligt under de senaste månaderna. Du kommer starkar ur detta, precis som jag sa. Men det är inte tack vare mig eller nån annan utan bara för att du är den du är och för att du inte ger upp och har ett jävlar anamma i dig!
Kram!