Tantvarning?

Häromdagen såg jag filmen Irene Huss – Den som vakar i mörkret.

Ett av mordoffren spelade bingo och mördaren lärde känna henne genom att spela bingo han också. Jag måste villigt erkänna att jag har aldrig spelat bingo  i en bingohall. Den bild jag har av bingo har jag just från film: ensamma kvinnor som röker och gamla gubbar.

När jag var barn fick jag ett bingospel av mina plastkusiner. Det var små runda pluppar i trä med siffror på, som man drog ur en tygpåse för att lägga ut på bingobrickor. Jag minns att jag tyckte att det var jätteroligt att spela.

Bingolotto var aldrig min grej. En gång när barnen var små skulle vi spela bingolotto, under ett helgbesök hos mina föräldrar. Så ringde farmor: taket läckte, varvid pappa och R (exmaken) åkte till farmor för fixa läckan,  och där satt mamma och jag med bordet fyllt av bingolottobrickor och 3 sjövilda barn mellan 1 och 4. Efteråt sa mamma att hon förstod varför vi aldrig spelade bingolotto =)

Däremot har jag provat på bilbingo. Tillsammans med vännerna  Å och P spelad jag bilbingo en soligt sommarkväll. Det var så soligt och varmt att vi inte orkade sitta i bilen, så vi satt i solen och njöt av sommaren. Fikakorg hade vi  med oss. Det var förvånansvärt många ungdomar som spelade bingo och jag måste erkänna att det var riktigt kul att spela bingo i sommarkvällen.

Så ska man prova på bingo för första gången är bilbingo ett kul sätt. Jag måste säga att det är ingen tantvarning på bilbingo. Och har man tur vinner man ju faktiskt! Våga prova bingo.
Andra kul former av bingo är är t ex bimbobingo eller mingelbingo som är bra isbrytare på en fest eller kurs =)