08 Nov 2010 @ 15:58 by
inna
Dag 10
Jag önskar jag kunde säga att det känns lite bättre, men jag ligger på gränsen till att bryta ihop på riktigt.
När ingen tvingar mig, så glömmer jag att äta.
Kommer inte ihop bankkoden. Kan inte betala i någon affär, för jag har totalt hjärnsläpp. Som tur är kan sonen koden och kunde hjälpa mig.
Magen har kajkat ihop på riktigt. Inte bara brännande ångest. Utan totalkass.
Jag glömmer vad jag har sagt och tappar tråden mitt i en mening, så sonen sa till mig på skarpen att nu måste du skärpa dig morsan.
Varje gång någon frågar hur det är börjar jag gråta. Jag vill inte, men kan inte stoppa.
Hade jag inte haft mina underbara tekniktreor i dag så hade jag knäckts. Dessa underbara killar håller mig uppe de stunder jag har dem. Tacka Gud för världens bästa elever!
Och chefen får plus. Han förstår att jag mår dåligt på riktigt. Så han sa att blir det för jobbigt, så går jag hem, vilket jag gjorde i dag. Två timmar tidigare. Han ska dessutom hjälpa mig att få träffa en psykolog via företagshälsan. Jag måste få hjälp att må bättre.
Att skriva i bloggen hjälper för stunden. Det här har blivit en riktig svart blogg. Men livet är svart just nu.
Du sa att det inte var din mening att såra mig. Men det har du gjort. Jag går sönder inuti.
Du ber att jag ska förlåta dig. Men jag vet inte hur.
Det är bara svart och ont.
I died a hundred times
You go back to her
And I go back to black
Senaste kommentar