Dag 16 – Ett foto på något som gör dig lycklig
Mina älskade ungar gör mig lycklig.
Bilden är tagen på Sågudden sommaren 1996.
Category: skriverier
One Comment
Blog Archives
Dag 15 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?
Jag tror jag passar på denna frågan.
Min världsbild har vänts upp och ner och jag har inte hittat fokus än.
Men hoppas på förändring.
En förändring som jag förtjänar.
Något som är bättre än det jag råkade ut för.
Category: skriverier
4 Comments
Dag 14 – Det här upprör mig
Jag har tidigare radat upp vad som upprör mig.
Främst blir jag upprörd av ondska och orättvisa. Människor som agerar av dumhet och illvilja.
Ibland blir jag upprörd för att jag är en kultursnobb. Eller språkpolis.
Jag är en passionerad känslomänniska och blir ofta upprörd eller frustrerad.
Frågor på det?
Category: skriverier
One Comment
Dag 12 – Planer/drömmar/mål du har
Alla har vi nog drömmar och mål av olika slag. En del som vi inte berättar för andra. Andra öppna och tydliga. Långsiktiga. Livsprojekt.
Sen har vi kortsiktiga mål att uppnå.
Att ta sig ur sängen på morgonen kan vara ett nog så tufft mål om man är deprimerad eller har ledbesvär.
Att våga säga upp sig från ett destruktivt jobb kan verka omöjligt om man har en familj att försörja.
Ett av mina mål är att bli en bättre människa. Den inre resan är viktigare än den yttre.
Så drömmer jag så klart om ett hus vid havet. En sjötomt med egen brygga och ett Karlssonhus.
Men hur ska jag kunna nå den drömmen? Jag som är en fattig frånskild skolfröken med studielån upp över öronen. Hur ska jag kunna skaffa ett hus vid havet?
Man kanske skulle spela på lotto, keno eller kanske casino? Och vinna pengar.
Jag gillar att spela poker så Black Jack och roulette kanske vore något att lära sig? Hur svårt kan det vara liksom?
Jag har aldrig varit på Casino. Det är något jag bara måste få göra någon gång i livet. Det ser så kul ut när jag ser Las Vegas på femman ibland. Visst vore det mäktigt att glida fram i en snygg klänning, spela roulette och bli uppassad av en snygging?
Precis som jag vill gå på strippklubb en gång i livet. I Köpenhamn försökte ju Peter och Örjan få med mig, men dörrvakten släppte inte in en skolfröken i 40-årsåldern. Jag var kanske för präktigt klädd? Eller ville de bara ha män som kunder på strippklubb? Att bo intill Istegade var i alla fall en upplevelse =)
Men på Casino ska jag väl bli insläppt?
Category: skriverier
One Comment
Dag 11 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?
Det var en svår utmaning.
Helt spontant kan jag inte komma på någon som jag vill byta liv med.
För trots ett helt vanligt Svenssonliv med lite pengar och hjärtesorg, så är jag nöjd.
Måste jag välja någon så vill jag byta liv med Marie Curie för en dag.
En skicklig och framgångsrik vetenskapskvinna, forskare och Nobelpristagare som verkade i en tid då kvinnor kämpade mot fördomar och förtryck. Trots den tidens kvinnosyn blev hon respekterad.
Category: skriverier
One Comment
Dag 10 – Ett foto på dig och din familj
Min älskade familj: Johan, Sara, Christian och jag. Bilden är tagen på julafton 2010.
Category: skriverier
4 Comments
Dag 9 – Mina ambitioner
Vad vill jag mer då?
Jag har som mål att hitta tillbaka till den glada, harmoniska kvinna jag var före H.
En svekfull man ska inte förstöra livet för mig. Jag tycker synd om kvinnan som han har valt. Vet hon vad han sa till mig , gjorde för mig och lovade mig? Spelade han ett dubbelspel?
Även om jag faller tillbaka i gropen av sorg och smärta, så klättrar jag upp fortare för varje fall.
2011 ska bli det bästa året i mitt liv!
Category: skriverier
4 Comments
Dag 8 – Det här saknar jag
Jag saknar kärlek.
Jag saknar att höra ihop med någon. Att ingå i tvåsamhet.
På ett sätt saknar jag inte kärlek. Jag får massor av mina barn, mina familj och mina vänner. Till och med från mina katter.
Men jag saknar kärlek från en man.
Den jag vill ha kärlek från ger sin kärlek till någon annan.
Han gav mig sin kärlek och tog sen den tillbaka.
Det gör ont, men livet är inte rättvist.
I väntan på att livet ska bli soligare, så saknar jag och lever ensam.
Category: skriverier
One Comment
Dag 6 – Mina rädslor
Jag har i förra bloggutmaningen radat upp vad jag är rädd för.
Något jag har varit rädd för i hela mitt liv är att inte bli älskad.
Att bli avvisad.
Det är väl en rädsla många människor bär på.
Man kan väl säga som så att den rädslan har växt sedan jag blev dumpad.
Känslan av att inte duga.
Jag är rädd för att förbli ensam och ledsen.
Category: skriverier, Uncategorized
3 Comments
Dag 5 – En första
Första (och enda) gången jag tog kunderna från glädjeflickor i Prag =)
Det var 1987. Vi var på studieresa till Prag.
Vi var unga, glada, men fattiga studenter som bakom järnridån kände oss rika som kungar.
Vi hade råd att beställa in flaska efter flaska med rysk champagne.
En kväll på discot vi brukade gå till blev vi (jag, Camilla och Monika) bjudna till ett sällskap som bestod av två män och två tjejer i vår ålder. Den ene mannen var vapenhandlare från Schweiz och den andre hans kund. Tjejerna var tjeckiska. Vi pratade, skrattade och drack champagne. Det var ju jättespännande med en vapenhandlare för unga oerfarna tjejer från Sverige.
Monika hade nog fattat vilket yrke tjejerna hade för hon fällde en kommentar när vi var på toa, men Camilla och jag fattade ingenting! Inte kunde de vara horor? De ser ju ut som oss! Så vi trodde inte på Monika.
Vi roade oss och de tjeckiska tjejerna blev allt mer tysta och sura. Den ena började argumentera med vapenhandlaren på tyska och vi fattade ingenting. Helt plötsligt var vi tre svenska tjejer bjudna att följa med till ett annat ställe. Vi tittade på varandra och sa : ja, vi vågar. Vi är ju tre stycken. Då kan inget hända!
Så vi gick ut från discot. De tjeckiska tjejerna gick iväg åt ett annat håll efter ännu ett samtal med vapenhandlaren. Så gick vi till ett lyxigt hotell (där vapenhandlaren bodde )och satte oss i baren, där vi blev bjudna på drinkar och satt och pratade om allt möjligt. Jag minns att vi diskuterade skatterna i Sverige, för det var de intresserade av. Det var typ klockan 3 på natten och vi var de enda gästerna i baren. Barpersonalen stod tyst och betraktade oss. Så säger vapenhandlaren till oss att titta upp i ett hörn.
-ser ni kameran som filmar oss? De håller koll på alla.
Visst såg vi kameran. Och då blev vi rädda! Tänk om det här är farligt! Nu vill vi åka hem!
Och vapenhandlaren beställde en taxi åt oss och vi åkte hem till vårt hotell. Helt oskadda. Idag fattar jag inte hur vi vågade följa med så där.
När vi nästa dag gick till ”vårt” disco blev vi inte insläppta. De tjeckiska glädjeflickorna hade ju det som sitt raggställe och vi skulle inte få chansen att ta kunderna ifrån dem någon mer gång. Så vi tre var portade.
Så gick det till när tre naiva svenska tjejer i 20-årsåldern tog kunderna ifrån tjeckiska horor. Utan att veta om det =)
Category: skriverier
One Comment
Senaste kommentar